14 september 1925
Min lilla ängel
Månget tack ska du ha för ditt brev idag. Visserligen påstod du idag i telefon att vi ha så mycket roligt härnere, men det är inte för mej. Det skingrar kanske tankarna för någon stund, men det sitter liksom något tungt i bröstet som alltid påminner mej om det som hänger över mej. Jag skrattar med som du säger, men det skulle inte behövas (mycket) förrän jag grät. Om de andra se någon förändring hos mig vet jag inte, men jag tycker att det är lika bra att vara med och behålla skenet, om vi nu skulle lyckas.
Som jag sa i telefon var jag i söndags med på tingshuset och igår hemma hos Dej och följden har naturligtvis blivit att jag inte kommit i säng så värst tidigt någondera kvällen. På tingshuset var det notarierna, underläkaren Fries, Erik och jag. Bland flickorna förmärktes kobotarns (?) döttrar Aina, Asta, fr. Sandström och Kjellerström eller tillhopa 6 par. Det var kaffe, likör och dans efter grammofon. Dessutom lektes det en lek Fries hittat på som kallades godståg – kan ej beskrivas och flickorna tyckte den var fånig – sa de.
Du käraste min, det var inte utan att jag liksom blev litet gladare när vi fingo så många svar; jag såg liksom en liten ljusning, en liten ljus prick. Jag genomfors nästan av en liten rysning vid tanken: tänk om vi ändå skulle lyckas. Du min, tanken gällde naturligtvis i första hand att Du skulle få något att glädjas över Vet Du att det var inte utan (att) jag var litet mallig vid tanken att kunna glädja Dej för när jag höll bunten med alla svaren i hand tänkte: tänk vad K. skall bli glad nu. Jag tror väl inte att jag skulle misstaga mig.
Det var inte utan att jag stannade för samma svar som Du, fastän jag tyckte det var nästan dyrt med 6 kr och 10 kr resp före och under. Kunde Du därför pruta av något för eljest rusar det ju upp om det skulle bli någon längre tid. Å andra sidan tycks hon försäkra att Du kommer till snälla och förstående människor och det är ju ovärdeligt i sådana fall som detta. Hon säger att hon skall behålla det som komma skall men inte mot vilken kostnad alls. Det kanske är en fälla som Du bör göra Dig underrättad om. Jag tycker det låter litet dunkelt.
När Du nu skriver hem så tycker jag inte Du så bestämt skall utpeka vart Du tar vägen, innan Du kommit dit och fått se hur landet är beläget och ingalunda för vederbörande Du kommer till, anförtro Dig vem Du är och varifrån, mer än vad som är alldeles nödvändigt, för världen är ganska liten i en del fall, som Du väl vet. Gör i stället en liten historia, dock inte konstigare än att Du kan klara ut den. Du måste naturligtvis vara i en familj där Du deltager i hushållet, och det tror jag inte behöver bli någon lögn direkt, för det är ju i hennes familj Du skall vistas, men vänta i varje fall och skriv, tills Du kommit dit. Du vet ju hur det är. Vem som Din mamma träffar, så frågas det ju hur det är och hur Du bor, och då kommer hon naturligtvis att för alla relatera allt vad Du talat om. Å andra sidan får Du (inte) vara alltför förbehållsam, så att de på den grund ana oråd. Om Du tror att Du kan lita på henne, så kan Du ju försöka rådgöra med henne.
Om Du visste, vad jag är ivrig nu att komma iväg, och (att) jag sedan få höra hur det kommer att slå ut. Lika mycket som Du, för Din välfärd är ju min. Hela vår framtida lycka ligger ju så att säga i dessa vilt främmande människors händer. Tänk om de veta om detta och utnyttja tillfället!
Jag förstår att Du behöver medel och bifogar därför en del som Du får att reda Dig med till resor och de å så. Jag skulle inte önska något högre än att kunna utan ett ord försträcka Dej så Du inte skulle behöva ha några bekymmer för den saken men som Du vet förfogar jag över synnerligen begränsade tillgångar. Kunde Du därför försöka att få något hemifrån vore det ju väl men det är ju från alla sidor sett bättre att Du gör framställningen direkt i stället för genom mej. Du kan väl hitta på att Du behöver en del i klädväg eller så. Det låter illa att jag säger detta, men Du kan väl inte missförstå mig tror jag.
Stackars min flicka som fått uthärda så mycket bland dessa idiotiska och oförskämda människor och så till råga på olyckan inte vara frisk varken till kropp eller själ. Men det är som Du så förhoppningsfullt säger, det går väl över och du blir ‘vettig’ igen. Jag kan ju inte på något sätt visa mitt deltagande, men med varje liten tanke är jag hos Dej och att min önskan är vi skola få varandra åter som förr; blott vid den tanken är jag lycklig, eljest äro mina tankar mörka.
Du skall inte säga att Dina brev gör mig ledsen
Denna gången få inte min älskling merän tre sidor men du får istället kyssar på alla fyra sidorna av din egen Gåse
Kommentarer