Om breven
Efter min mor och far fann vi en samling brev skrivna på 1920-talet av en släkting, här kallad T. En ung man, han gjorde sin praktik som blivande jurist på landsfiskalskontoret i Sävsjö.
Breven är kärleksbrev till hans älskade flicka, som jag kallar K. Det är 24 brev och en liten biljett, mycket vackert skrivna av en djupt förälskad man. Nästan alla brev skrevs under hösten 1925 då K. var bortrest. När breven skrevs var T. 28 år och K. 22 år gamla. De första 8 breven är adresserade till Furudals Herrgård i Dalarna, brev 9 till 23 till en adress i Gävle. Några senare brev saknar kuvert och alltså adress.
Moral och konventioner
När man läser breven i den ordning som de skrevs, avslöjas det efterhand varför K. var bortrest. Till en början visste inte hennes föräldrar var hon var. Det hette att hon hälsade på hos vänner. Dåtidens stränga sociala konventioner och det unga parets rädsla för skandal och skam gjorde att de smög med sin kärlek och sin hemlighet. Man förstår vilken svår situation de var i. Det är skrivna i vånda och ängslan, även om brevskrivaren försöker hålla modet uppe hos sin käresta och sig själv.
Det är 24 brev och en liten biljett. Vi har bara ena sidan av brevväxlingen, Ts brev. Tyvärr har Ks brev gått förlorade. Breven är autentiska, jag återger dem här så noga jag kan utan att avslöja vilka de unga tu var. Namnen är fiktiva. Släkt och vänner känner naturligtvis till historien, men människor som inte kände dem behöver inte veta vilka de var.
Det finns en del upprepningar och säkert en och annan lapsus. Det är ju handskrivna brev, inte så lätta att tyda trots den prydliga handstilen. Jag har markerat mina egna frågetecken, kommentarer och gissningar med kursiv stil.
