Skickat till Furudals Herrgård
1 september 1925
Käraste vännen min !
Jag väntade redan igår på något från Dej, men jag förstod nästan att det var en dag för tidigt. Idag kom det och jag var så ivrig innan jag fått läst det. Tack käraste Du! Jag var glad när jag började läsa men jag kunde inte läsa det till slut på kontoret utan måste hasteligen bege mig hem för mig själv. Jag blev så ledsen och orolig över allt Du måste lida och utstå för min skuld. – Jag är förtvivlad över att Du skall behöva känna Dig så ensam och övergiven omgiven av idel fientliga och misstänksamma blickar. Det fulaste var tycker jag att hon skulle röra vid det ekonomiska redan efter så kort tid då hon ju, som Du säger, narrat dit Dej. Jag tycker att hon som gammal kvinna borde varit mera försynt men det finns odjur till människor.
Du min, jag kan så väl förstå Din förtvivlan och ångest vid att bliva så pinsamt utfrågad samtidigt som jag beundrar Ditt mod och önskar jag av allt mitt hjärta att Du måtte få behålla Din själsstyrka och kämpa emot och rida ut stormen. O att jag vore vid din sida och kunde stå Dig bi när Du har det som svårast. Nu sitter jag här hemma och bara deltar med – tårar.
Din annons har jag förgäves letat efter enär jag inte kunnat uppspåra något Sv. Dagblad för torsdagen, som den väl varit intagen i. Men det gör ingenting Jag skall försöka komponera ihop en annons till Dagens N. och skicka den i kväll så kommer den väl in på måndag. Någon lämplig Norrlandstidning vet jag inte om, men skall jag under morgondagen söka utforska det och skicka den senare på dagen. Det kan jag väl inte tro annat än att man får svar på sådana annonser men det gäller nog att välja med urskillning så man inte råkar ut för skojeri. Vi få hoppas vi ha tur. Du ska nu inte oroa Dig i onödan utan tro att det skall lyckas och vet att jag står vid Din sida intill döden.
Denna veckan har jag helt umgåtts med Dej och mej själv. Eftersom det numera är två biträden på kontoret är det ganska ledigt så att jag går i regel en långpromenad innan jag äter kväll och sen går jag hem till mej och filosoferar över hur Du kan ha det.
I går kväll träffade jag Gunnar D och han talade då om en historia han hade varit utsatt för på grund av den där damens besök hos honom för en tid sedan. Efter det denna dam kommit åter till Helsingborg, hade hon haft påringning av någon damröst här i Sävsjö som hade velat varna henne för att vidare umgås med Gunnar, ity att han vore så gott som förlovad med Siri och att det vore bestämt dem emellan, varför hon inte hade något att vänta av honom, som förresten härjade om med alla flickor han träffade ute på sina resor. Han trodde sig ha detektivat ut, att påringningen skall (vara) på föranstaltande av någon manlig individ här i Sävsjö, som inte haft något gott öga till honom, samt att damen icke var från Sävsjö utan endast ett villigt verktyg. Han tyckte det var mest obehagligt för Siri skuld, men jag kunde inte underlåta att tänka, varför han så villigt talade om allt, istället för att hålla den s.k. truten. Jag tyckte nästan att det verkade som om han var angelägen om, att det skulle komma till vedebörandes kännedom. Samtidigt ville han emellertid göra gällande att han inte alls hade något ihop med Siri, utan att hans avsikt vore att så småningom hämta damen från Helsingborg såsom sin. Men han pratar ju så mycket i vädret så man vet inte vad man ska tro, nästan snarare motsatsen till vad han säger.
I kväll såg jag att Margareta K. är hemkommen ävensom att en fr. Engdahl från Malmö är på besök hos E. Anderssons. Kurt Lj. är nu återkommen efter någon veckas vistelse i Stholm hos (?)och på måndag ha vi ting. Fr Grönvall är alltjämt på sanatoriet här och enligt underläkarens utsago så är det visst inte att leka med hennes anda.
I kväll har jag varit på bio och sett ’?leken från gatan” ett mycket rart stycke förresten, fast jag var inte alls villig att gå, men fader Isac frågade upprepade gånger om vi skulle träffas där, och undrade varför jag smet i söndags, om jag tyckte det var trevligare att titta på månen, etc. På söndagen lovade jag sådär halft om halft att jag skulle följa med, fastän jag inte hade den ringaste tanke på att jag skulle gå. Falskt tycker Du, men jag tycker att det var mycket roligare att skriva till Dig, och då kan Du väl förlåta mitt bedrägeri.
Nu slocknade ljuset och klockan är alltså 12 men jag får väl ta till mina ljusstumpar och fortsätta att ”prata” med Dej. Nu ligger Du väl på Din kammare och sover sött, men jag tror att Du hör mig ändå.
Här är ett förtjusande grant väder alldeles klart och en full måne. Men han tittar där så kall, liksom en bister vinternatt. Vädret har nämligen alldeles slagit om så det är nästan bitande kallt både natt och dag och idag har det varit ett förfärligt oväder en stund. Det haglade förstår Du så intensivt nästan en halvtimme att landskapet fullständigt förändrades till ett vinterdito.
Jag skickade en liten låda till Dig häromdagen som väl är framme vid det här laget. Jag kom på idén när ”Johnsson” kom hit och anmälde att han skulle fara till Eksjö. Antagligen inspirerad av liknande tillfällen då jag skickat liknande bud. Nu få vi emellertid inte äta dem gemensamt eller rättare, jag inte se på medan Du äter, för Du åt ju alltid mest, utan äta på var sitt håll. Jag tog undan några för egen räkning, för att åtminstone inbilla mej att det är som förr. Jag har en i munnen nu men jag tycker inte att de smakar lika gott som de gjorde då.
Jag nästan skäms över att sända dem i ett så tarvligt omhölje, men jag var så angelägen om att få iväg dem genast så att Du skulle få dem så färska som möjligt. Hoppas att de inte tagit någon obehaglig smak av lådan. Du tyckte Du om dem?
Idag hade jag kort från syster Tju (?) Hon är nu återkommen till Jkpg och var synnerligen angelägen om att jag skulle komma hem över söndagen. Antagligen vädrar hon väl en supé på Alphyddan eller något i den vägen, och eftersom jag inte varit hemma på två månader, så får jag väl göra henne till viljes. Å Du följer med förståss. Du min, bara min! Hon bad samtidigt att jag skulle be Eric följa med och när jag sa det till honom sa han att han fått brev samma dag däri hon bett honom komma med. De tyckes tydligen brevväxla, för när jag var i Borås, såg jag att Tju fick ett brev från honom men var mycket förbehållsam om innehållet.
Du, om du visste vad jag längtar efter en kyss, efter Din lilla mun som jag så ofta har misshandlat. Nu får jag ingen och inga smekningar, men längtan är ljuv och hoppas jag att det blir så många fler när vi åter få träffas. Då ska vi inte bry oss om om hela Sävsjö står och tittar på. Nu kysser jag (din) bild i stället så jag är nästan rädd att det ska synas. Pigan här är nämligen synnerligen angelägen, och tycker det att Du alltid står upp. Även om jag ”lägger ner Dig” när jag går om morron så står Du alltid upprätt och tittar på mig när jag kommer hem om kvällen. Det är välan snällt.
Nu får Du detta på söndag när jag är i stan, (tänk på mig där då) och så skriver Du nästan omgående så jag har på måndag eller tisdag när jag kommer tillbaka. Jag ska naturligtvis hälsa Tju och be henne skriva som Du sa. Godnatt sedan min älskling en varm kyss och hela famnen full av hälsningar från din egen
Gåse
Kommentarer