Den knappa information som man har fått via SR/SVT om våldet på en skola i Fagersta beskriver ett barn som misshandlats både fysiskt och psykiskt av föräldrar som inte borde ha haft hand om barn.
Kommuner och skolan måste få bättre resurser för att upptäcka och hjälpa trasiga familjer och att ta hand om barn som växer upp i vidriga förhållanden. Tidigt, när de är små.
Pojken i Fagersta har suttit vid sin skärm och konsumerat högerextrema och våldsamma texter och filmer. När inte föräldrarna har kunskaper eller förmåga att sätta gränser för sina barn måste det finnas möjligheter för samhället att göra det.
Såvitt jag förstår, finns det lagliga möjligheter att göra det. Det finns skarpa undantag i yttrande- och tryckfrihets-lagstiftningen. Man har rätt att lagstifta mot media som sprider texter, filmer eller bilder till barn och unga som ” kan verka förråande eller annars medföra fara” Men lagen används uppenbarligen inte. Hinner man inte med? Har lagstiftarna inte kompetens nog? Eller är det rent tekniskt omöjligt eftersom spridningen sker internationellt. Datanäten har inga gränser.
Ur Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469)
”11 § Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs i lag, när någon i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur.”
Och i 2018:1802 står det att man har rätt att lagstifta i syfte att hindra barns våldskonsumtion på nätet.
Kommentarer