Funderar

Jag närmar mig, snart, de 80 och har varit mer eller mindre politiskt och fackligt aktiv sedan början av 70-talet.
Först ”avgrundsvänstern” i form av Förbundet Kommunist, som var kritiska mot de gamla sovjetiska gudarna, Stalin och Trotskij. Rådssocialister brukade vi kallas. Stencilerade flygblad på nätterna som delades ut vid Volvofabrikens port tidiga morgnar. Slängde ekonomexamen i papperskorgen och blev arbetare.

Sen gick jag till sjöss och försökte arbeta fackligt bland arbetskamrater, sjömän och städerskor på färjorna. Vi lyckades ibland vinna små segrar. Minns när städerskorna på Stena Scandinavica ställde sig på landgången strax före avgång för att få en rimligare arbetsbörda.

Under 80-talet, när jag var iland på ledighet, deltog jag i kvinnorörelsen i Göteborg, Bokkaféet Bröd och Rosor och SKV. Så mycket roligt vi hade och jag tror att vi betydde något.

Folkrörelsen Nej till EU var nästa engagemang. På 90-talet. Det var en bred organisation, stimulerande. Vi förlorade i landet men vann i Blekinge där jag bodde då.
Nästa brännande fråga var EMU och euron. Den vann vi!

Jag har alltid röstat vänster, men gick med som aktiv medlem i Vänsterpartiet först efter pensionen, i Vadstena. En aktiv avdelning med fina kamrater!
— Jag har väl aldrig stått i första ledet, alltid litet bakom men nu efter ungefär 50 år, börjar jag känna mig trött. Efter det här valet kommer jag att lägga handskarna på hyllan. Med saknad — men jag har nog gjort mitt tror jag. Vi måste vinna valet först; inte 4 år till med högerregering!