Sävsjö den 13/11 -25
Min innerligt älskade lilla flicka!
Så är jag åter hemma, lyckligen så tillvida att resan gick utan störande moment men ingalunda glad över att åter vara hemma. Jag känner mig endast lycklig när jag får vara i din närhet.
Den längsta delen av hemresan var mellan Gävle och Stockholm, men satt jag sjunken i tankar över vad jag upplevt under det närmast förflutna dagarna, så det gick ganska bra. I Stockholm stötte jag samman med de tre kamrater jag seglade tillsammans med i somras. Jag pinglade en av dom och så kom det alla tre. Men nog fick jag veta att jag levde. Av någon jag inte sett, hade de fått höra att jag varit i Stockholm redan i lördags, och detta utan att låta höra av mig, och så attkomma tillbaka utan att avisera min ankomst! Så det var med nöd och näppe jag kom ifrån dom och hann med tåget . Jag fick först lova att nästa gång jag reser till ”Uppsala och vittnar” (jag uppgav nämligen detta som orsak till min resa) så skall jag underrätta i god tid innan. Ja, ja, och där lovades både det ena och det andra om jag stannade över natt – men det gick inte.
Så hade jag ju försett mig med sovvagnsplats från Stockholm. En sabla tur att jag fick för det var den sista som fanns, men det var inte någon glädje med den just, för det var så olidligt hett att jag inte fick en blund i ögonen. En medpassagerare avläste temperaturen vid tvåtiden, och då var det 28 °C i det lilla båset. Vi öppnade fönstret ideligen men det halp endast för tillfället och så hann man bara slumra till några minuter. Följaktligen är jag rätt trött ikväll och kommer att i god tid intaga sängen
Ja, så sitter jag här på mitt rum ensam och med hjärtat fullt av saknad efter det jag upplevt det sista dagarna. Ett innerligt tack för det besvär du hade av mig, fast jag vet att du är så ”hjärtans gärna” hyste mig och kände du nog tomrummet mer än jag, när jag lämnat dig. Nog skulle jag velat visa mig lite mera ”chantil” och någon överraskning också, men jag förmår ju inte och när vi nu båda förstå det och tumma på livets fordringar kan vi väl känna oss lite lyckliga för det. Du, du käraste min, inte beror det väl på yttre omständigheter uteslutande för att man ska känna sig lycklig. Åtminstone tycker jag det, och kände jag mig så glad bara jag var hos dig och kände och såg att du alltid var min liksom ”förr i världen”.
Så kan jag hälsa från föräldrarna, som blev lika glada som jag, när jag talade om allt jag sett om dig och lille Bengt. Det grät förstås en liten skvätt, men liksom du åtföljt av ett leende. Det blev ju inte så glada över att det skulle vara nödvändigt att tala om det för pastor Pontén utan tyckte att vi ska vänta i det längsta. Förmodligen kommer du att få besök av pastor Jansson och säg då, att han inte får göra något utan att tala om det för dig först, så att du hinner underrätta mig. För det kan ju hända att fru Ericsson kan uträtta ännu ett underverk och i avbidan på det väntar jag tills hon besökt pastor Jansson som hon ju lovade att göra på måndag.
Så talade jag om att du inte gärna ville komma på kontor, utan helst på lasarettet och det underliga var, att din fader helt och hållet kastat om åsikt, och tyckte att du skulle försöka din lycka på så sätt. Förut när vi talade om det, blev han riktigt arg, men nu var det tvärtom men jag förstår så, att det var för det du så bestämt ville och om möjligt att få ha Bengt i din närhet som gjorde det, så du har nog stor makt med honom eller (är) han ytterligt svag för dig . Alltså kan du ju nu be fru Ericsson tala med läkaren, om möjligheten att komma in och eventuella kostnader och övriga fordringar, hur lång tid det än är etc. Och sedan skriva om det så fort som möjligt. Men du får ju också tänka på, att du inte binder dig, så du inte kan komma hem till jul, då det vore en stor missräkning för oss alla. Medan jag var hos dig så kom det ett kort till mig från Raili. Detta hade biträdet eftersänt under min adress i Jönköping och följaktligen hade jag brev hemifrån idag där det undrar över att jag reser till Jönköping utan att säga till dem. Jag vet inte hur jag ska klara av det, men jag får väl ”hitta på något”och det går väl bra, för jag har lärt mig en hel del i den vägen på sista tiden.
Här Sävsjö har vi full vinter nu också, fast det inte är fullt lika mycket snö som i Gävle. Ganska kallt är det också. För övrigt tycks intet ha intimat under min frånvaro. När Erik var hemma i lördags, hade han förvånat sig över att jag så hastigt beslutat mig för att resa hem över söndagen, för när jag talade med honom på fredags förmiddag nämnde jag intet till honom. Hoppas bara att han inte har varit hemma och frågat efter mig nu i veckan. Både din far och mor frågade om Bengt, men jag har så svårt att tala med dem om honom. För jag är så rädd att jag ska tycka att det är löjligt men det går väl över. Med din mamma går det bättre fast det blir ju bara ”fru Almfeldt” och ”landsfiskalen Skog” artigt och i viss mån reserverat.
Nu när jag vet hur allting går till omkring dig tänker jag: Nu ska Bengt snart ha mat så nu skriker han nog, nu sover han säkert och nu är nog Karin hungrig igen och i den stilen för varje timme som går. Vid det här laget har du väl redan gått till sängs för klockan är strax nio och Bengt han sover nog till tio. Nu ska jag bara gå till tåget med detta och äta lite på hotellet och sen på huvudet i säng. Bio hoppar jag över ikväll utan minsta saknad. Till sist min mina innerligaste hälsningar och 1000 kyssar till dig och lille Bengt från både ?? pappa.
Hälsa Erikssons och skriv snart till din egen gåse.
Kommentarer