20 november 1925
Min käraste lilla flicka och gåse!
Mången tack för ditt mycket efterlängtade brev. Det förvånar mig att du liksom kände på dig att jag gick här och småsvärde. Nåja, kanske inte det just men nog undrade jag vad som farit i dig som dröjde så länge. Jag var mot slutet nästan övertygad om att mitt brev kommit på avvägar eller också att ditt blivit uppsnappat. Någon liten rad kunde du väl åtminstone komponerat och skickat mig, även om du inte haft något särskilt att tala om. Redan i söndags kväll var jag och kikade första gången och sedan oupphörligen med alltmer stigande oro. Det var ju bra att allt var bra och att de glädjande underrättelserna uteblev beredde mej knappast någon besvikelse enär jag för länge sedan upphört att hoppas på några sådana.
Idag har jag alltså talat med Pontén och han trodde sig ha funnit en ny utväg för att hindra att det skall antecknas i kyrkoböckerna här och lovade att omedelbart sätta sig förbindelse med pastor Jansson och sedan meddela mig resultatet. För egen del har jag nu insänt mitt flyttningsbetyg till Jönköping.
Så skall jag tala om något roligare. I lördags skulle det bli dans här, men det gick inte. Herrarna sveko för att inte en del damer vore påtänkta och för att inte det hela skulle gå i stöpet bjöd Kurt Martins, Ivar och jag, Signe, Margareta och flickorna Carlsson och sedan dansade vi en stund på tingshuset och hade roligt. I söndags var det gåsmiddag hos underläkaren – en hel del som du hör – det skingrar alltid en del dystra tankar. Nu avvaktar jag med spänning att få höra hur det kommer att avlöpa med Lasarettet, jag skulle bliva glad om du lyckades, och på så sätt att du snart fick komma hem.
Jag minns inte hur det var, om du hade medel till sängen eller om du menade jag skulle sända dig dem. Nu hinner jag inte mer om detta ska med nio tåget, men skriv omg. är du så rar för jag blir så otålig om jag inte får höra från dig. Till sist mina innerligaste hälsningar till dig och lille Bengt
Tack ska Du ha för Dina kära rader igår, Du påstår att Du inte har något att skriva om hur kan det vara. Även om ingenting händer kan Du väl tala om vad Du tänker i all Din ensamhet och det är väl många gånger mera spirituellt än allt annat.
Det var ju roligt att det tog en lycklig vändning med Din onda fot. Ser Du det att det var farligare än Du trodde. Jag gick här och inbillade mej en hel del och Din mamma, som jag var nog Dum att tala om det för oroade sig mycket. Hur har Du gjort med skorna nu? Ämnar Du fortfarande att pina Dej med dem? Naturligtvis får Du byta ut dem och får ett par passande istället när Du inte använt dom mera, Du skall väl inte bara tiga och lida i allt utan ”fräsa ifrån Dej” när det behövs . Tänk om Du hade fått blodförgiftning och alla möjliga tråkigheter. Ta skohandlaren i håret riktigt!
Jag hade riktigt säkert väntat att Du skulle komma hem ändra dagen, men det blir väl nästa gång istället. Kanske fru Eriksson drar ut på tiden med flit för att hon skall få tjäna på Dej så länge som möjligt, det skulle man nästan kunna tro henne om. Jag förstår nog att Du inte alls trivs med Din tillvaro sådan den nu är, långsam och oviss. Naturligtvis ömmar Du för Lille Bengt och är jag så glad så länge Du är hos honom, men får vi väl hoppas att han får den vård han behöver om Du en gång måste lämna honom. Det blir ju värre ju längre Du får ha honom, för det förstod jag det få dagar jag var hos Dej att jag tyckte mer om honom för var som gick.
Inte ska Du gruva för att komma hem och träffa folk. Man får stötta sig och låtsas som om ingenting hänt. Jag bor ju här precis som förr, fastän jag många gånger känner min svaghet och skulle vilja springa från alltihop, men man vänjer sig vid allt och även om folk gissar en hel del, så har de ju ändå inte mage till att säga någonting. Jag får ju säga att herrar är ju mera diskreta och att jag huvudsakligen umgås med sådana för att umgås en eventuell fråga.
Angående präst historien är det tyst och lugnt. Sedan jag var hos PT:n har jag ingenting hört. Mitt flyttningsbetyg är uttaget till Jönköping och ins det sedan sedan skulle Pontén tillskriva pastor Jansson rörande Dej. Jag ska väl höra till hos honom ändra dagen nu om han fått något besked. Hade inte pastor Jansson lovat att bli barnavårdsman för Bengt vid något tillfälle? om han ville stå för det vore det särdeles bra för då kunde ju all korrespondens ske mellan honom och Pontén, som jag är barnavårdsnämnden ordförande här i samhället på privat väg. Träffade Jansson kan Du ju tillspörjs honom här om .
Inte tycker jag att Du ska ta anställning som piga hos syster Elsa inte, för då finner Du nog ingen glad dag mer. Åh nej, någon ordning skall det väl vara i galenskapen. – Jag kan inte förstå varför Du inte får ha Bengt hos Dej, när Du hyr rum. Är det kanske för att det inte ska bli störda i våningen under? De gör då precis som de vill utan att fråga en gång.
Jaså, Du var på konsert i lördags ja det är så roligt att Du kan komma Dej för men att Du kan gå in en hel vecka utan en nypa frisk luft tycker jag är för galet. Då förlorar Du ju snart ditt friska utseende för att inte tala om att Du blir fullständigt för sårad om Du inte rör på Dej. Nu kan Du ju vara av den orsaken att Du haft ont i foten men fortsätt inte på det viset.
Nu går jag och väntar att få visshet vilken dag Du kommer hem till mej så jag får höra och se om Du fortfarande är min för det skriver Du aldrig om. Ibland kan jag fundera och nästan tro: han kanske inte är min som förut, utan därför att han måste. Du käraste min är det så eller är Du bara min, därför att Du älskar mig lika innerligt som förr. Jag såg ”Greven under triumfbågen” igår och jag ångrar att vi inte gick och såg den då tillsammans, för där var så mycket vackert i den, just för två som håller av varandra. Du är min.
En lång nej många långa kyssar till Dej och en liten mindre till Bengt från Din egen Torsten
Kommentarer