Skrivet i all hast, med blyerts, svårläst.
2 november 1925
Min egen käre älskling
Nu kan jag inte hålla mig längre, jag menar, förstår du, jag kan inte avvakta ditt brev, utan måste inviga dig i vad som kommer att ske. Jag kommer till dig om lördag, har du hört att vad vi så önskat har gått i uppfyllelse jag kommer till dig om lördag men när vet jag inte. Jag reser härifrån med nio tåget på lördag kväll och är väl äntligen i Gävle vid middagstiden. Är du och möter mig då, du, tror du att det är möjligt, jag för min del tror inte på det förrän jag håller dig i mina armar. De höll rådslag i söndags för förmiddag på tre man hand och dryftades många förslag som jag inte vill ingå på att dryfta ity att
det skall bli så mycket angenämare på tumanhand. Huvudsaken blev att vi du och jag fått förlåtelse och endast ha hjälp och samförstånd att vänta.
Vi har mycket att avhandla nu min egen lille unge, både allvar och fröjd och hoppas jag resultat, men just nu är jag så glad, att jag inte kan tänka på något av allt detta utan endast på att jag verkligen får se dig, ta i er, allt, allt
Du har emellertid en del att ordna innan. Dels ett lämpligt ställe där jag kan taga in och bo. Kan du eventuellt ta emot mig? Det skulle bli billigt förstår du, framför allt. Så skall jag försöka komma till tals med den där pastorn, om han kan hjälpa oss, etc, etc. Antagligen kommer jag att stanna, ja jag ska inte för förråda några hemligheter, men jag reser inte förrän du blir trött på mig. Kan du bli det? Om du visste vad jag är glad, det kan inte beskrivas, det ska ses men jag kommer jäkla säkert, tro det, inte för jag är inte är att lita på, men du kan ju gå ner till tåget, om du orkar, eller ta en bil, jag kommer, jag kommer!
1000 hj. hälsningar och bara en enda kyss resten får du när jag kommer.
Din egen store dumme gåse
Kommentarer