28 oktober 1925
Min Kära lilla flicka
Nu har jag en hel del på mitt samvete, för jag inte skrivit förr, och känner jag mej som den försumlige djupt ångerfulle; men så går det när man skjuter upp till imorgon vad man kan göra idag. Naturligtvis skulle jag ha skrivit samma dag jag fick dina kära rader men, som sagt, jag skulle vänta till påföljande dag och då gick det inte alls. Pelle Hedberg ska nämligen gifta sig nu om söndag och dessförinnan skulle han ju vederbörligen av-fästas och detta intimade i tisdags på St. Hotellet. Även jag var en av de inbjudna, varför den kvällen var förspilld. Det vill säga, det blev mycket muntert men av brevskrivning vart intet. Det skulle kunna tyckas, att jag skulle ha annan tid att skriva på än just kvällarna, men det går inte alls. Här är nämligen fullt upp att göra med protokollskrivning från morgon till kväll; häktning och varning av lösdrivare, vägsyning och döda kärringar; allt möjligt som tänkas kan har intimat på sistone, och det heter ju tjänsten framför allt. Jag har minsann inte haft en stund ledig att tänka på mej själv till och med i söndags arbetade jag hela dagen. Du förmodar, i ditt sista brev, att jag i lördags var ute och dansade med andra flickor, men därav vart intet. Antagligen hade det varit meningen, men Dr Fries, som numer styr och regerar byns danslystna ungdom, har satt ett stort P för allt vad jazzning heter – såna höga ideal man kan ha!
Först och främst ska jag tala om nästa stora nyhet som inträffat, så vitt Du inte redan hört den genom Din fader, nämligen att Din mor jämväl är underkunnig om vad som skett. Hon påstod ju, som vi befarat att hon redan länge haft sina aningar. Nu kan vi ju känna oss såtillvida lugna, över att vi har rent samvete åt det hållet. För mej har det ju varit hemskt förstår Du, som varje dag måste gå omkring här och mer eller mindre känna mej som en missdådare. Har Du hört något från henne? Vad skrev hon då? Jag har inte talat med henne än, för jag har inte satt sett henne. Jag träffade henne i måndags då jag kom tillbaka från en polisresa. Jag hade inte fått någon mat innan jag for, så hon bjöd mej på en pilsner och en smörgås och höll mej sällskap medan jag åt. Men tänk Dej, hon sa inte ett ord om detta och jag levde ju då i den tron att hon ingenting visste. Jag höll på att få slag, när Isac sen sa att han talat om det då på morgonen. Vad skulle hon tro om mej? Jag har sedan försökt få träffa henne, men då har hon alltid legat eller också har hon haft någon hos sig.
Det är heller inte utan att jag tycker det är värre att tala med henne om det än med Isac, men imorgon måste det ske.
Egentligen skulle jag väl nu känna mej relativt glad, men jag förstår inte, jag känner mej alltid orolig, kan vara vakna mitt i nätterna och bara ligga och våndas i flera timmar. Det är ju fullständigt onödigt men jag kan inte komma ifrån det. Här om natten drömde jag, att jag träffade Dej på centralen i Stockholm. Du var på tåget och jag skulle springa in i vagnen till Dej men kom inte fram för folk stod vägen och under tiden gick ditt tåg. Jag hojtade och skrek så jag vaknade och tänk Dej med vilken känsla, innan jag fick klart för mej att det hela var blott en dröm. Sen låg jag och bara fantiserade om när vi kan få träffas igen. Jag har själv gått och haft mina funderingar, men nu gör ju Isak så det är omöjligt, så det nästan verkar som att han inte ville att vi skulle träffas. Då har han större utsikter att själv komma iväg. Du, vilket vill Du helst?
Vid det här laget är Du väl uppe och ”spetar” som vanligt och jag längtar efter att åter hålla min egen allra käraste flicka i mina armar. Se Dej och ta på Dej, jag kommer inte att tro det är sant efter allt jag har genomgått i tankarna. Jag blev riktigt rädd härom dagen när jag fick brev från syster Elsa, fast det ju inte var något farligt. Hon bara skrev och ursäktade sig för att hon inte svarat som jag bett henne och talade om hur duktig Du och pojken voro och allt de hade gjort för dig. Naturligtvis har vi dem att tacka för en hel del och att vara glada för att allt gått spontant (=av sig själv), som hon kallade det. Då får du i sinom tid frambär mitt innerliga tack för den uppoffrande vård hon ägnat dig min egen lilla skatt.
Vid det här laget har du väl hämtat de eventuella svar, som inkommit på vår annons. Vill du då se på dem och meddela dig med mig, så får vi gemensamt överlägga. Den där snälla pastorn skulle vi väl kunna utnyttja och rådgöra med, för han är väl insatt i alla formaliteter. När därför den dagen kommer då vår Bengt ska döpas, kan du ju höra med honom vilket sätt som är lämpligast och alla formaliteter som skall iakttagas.
Jag förstår så väl att du mer än någonsin någonsin längtar efter något roligt Du som nu nära ett år endast umgåtts med dystra tankar. Men vet jag inte hur det skall kunna förverkligas. Tänk om vi kunde få träffas i Stockholm, bara en enda dag, gå ut på något ställe och bara hänge oss åt vårt lycka. Jag talade med Isak något i den stilen, men det var han inte nog vidare med på, för han menade att det skulle vara döden i grytan om vi då skulle träffa samman med Gustav och Bertil och det sålunda skulle komma till Sävsjö och så vidare, men Stockholm är ju stort och inte skulle vi behöva bli röjda om vi lade an på det. Kan inte du försöka påverka honom, dock inte så att det verkar som om det kom från mig.
Hur är det med den lille Bengt nu? Han är väl stor och duktig, om han håller samma kraftiga diet. – Jisses nu är klockan kvart i nio så jag får springa ner med det jag har, så får jag fortsätta sedan. För det är en hel hel del till jag har tänkt skriva, för det kommer väl antagligen dig tillhanda först.
Många innerliga hälsningar till er båda från din egen Torsten
Kommentarer