21 oktober 1925
Min käre lille onge!
Hjärtligt tack för Ditt brev i förrgår. Jag skulle ha skrivit igår, men det var under förutsättning att jag fick ut det där betyget från prästen. Jag var där igår, förstår Du men hade den gemena oturen att sammanträffa med fru Theorin och Signe som voro där på visit. Nu känner jag ju både Gustav och hans fru sedan gammalt, och jag hade sammanträffat med dem vid ett tillfälle här, då de båda bett mej komma upp och se hur de bodde och hade det. Följaktligen fann jag mej i situationen och gick husesyn som de andra från källare till vind. Sedan dracks det kaffe och prisades värre hur trevligt de hade och det och så, och sen tackade de för visiten och bad att jag skulle återkomma. Följaktligen var jag där ute idag igen och fick mitt ärende uträttat äntligen. Betyget sänder jag alltså här med och har Du att lämna in det på vederbörande pastorsexpedition med uppgift om vilken adress Du är boende . Till en början får Du väl låta skriva Dej på Nygatan 7 och sedan anmäla eventuell flyttning. När sedan tiden för mantalsskrivningarna under instundande november kommer, får Du också låta mantalskriva Dej på samma ställen så ordnar sig det ena efter det andra.
Faktum står ju likväl kvar och den största svårigheten är ju likväl alltjämt svävande, jag menar glyttens framtida öden. Om Du kanske sett Dagens N. för i måndags, var vår annons där. Vad månne den ska lända till för resultat. Jag såg en samtidig annons, där i någon erbjöd sig att adoptera ett flickebarn, men mot 5000 kr i ett för allt. Det var ju en ryslig summa inte sant. Men vi få väl hoppas att det finns någon ärlig själ, för hans egen skull och inte för pengarna. —Förmodligen komma svaren till Gävle nu endera jag dagen, men Du behöver ju inte göra Dej någon brådska för den skull, för de ligga väl kvar tills man avhämtar dem förmodar jag. Adressen under vilken de skulle sändas var ju ”A.B.” post restante, Gävle. Så då har Du att gå in på posten och fråga först, var det är man får hämta brev till Post restante, och sedan fråga där, om det finns något till AB så lämnas det ut. Stackars min vän, som fick vänta förgäves på de utlovade brevet. Men, ser Du, det kom en hel del oförutsett emellan som inte var något att göra åt. Visst förstår jag att Du längtar intensivt efter mina brev nu när Du inte får från någon annan. Men Du måste med det snaraste skriva både till din far och mor. Din mamma, som inte vet av något, väntar så och blir naturligtvis ännu mer orolig ju längre det dröjer.
Sådär ja, nu var bläcket slut. Jag har inget annat än blyertspennor här hemma att gripa till, så Du får ha benäget överseende. Du tycker väl inte illa vara? Jag kunde ju gå in till fru A.son och låna, men klockan är över nio så hon kanske har lagt sig. Så får Du nu naturligtvis också skynda Dej att skriva till din fader och Du får nu med all säkerhet hans förlåtelse, när jag fick det. Han tycker det är så synd om Dej, så han gråter var gång vi tala om Dej. Vi ha ju talats vid en hel del under de gångna dagarna. Han sade bland annat, att din mamma hade sagt till honom, att han skulle förbjuda Dej, att gå ute och stryka med mej till så sent på kvällarna. Men hade han då tänkt och svarat som så, ”Har de inte vett själv att ta vara på sig, så får de skylla sig själva.” Jag var nästan ängslig då att han skulle gå in på detaljer men han var diskret nog.
En gång frågade han mej också om jag var lik andra karlar, så jag ämnade dra mej ur spelet när allt var klart. Jag svarade att Du och jag voro överens om den saken och att det skulle varit vår högsta önskan, om vi nu hade kunnat gifta oss. Då svarade han endast att det svindlar för blotta tanken.
Nu har vi vinter här, som jag kanske skrev om sist inte så mycket som frost, men ändå till 12° kallt om nätterna. Dessutom är det vattenbrist, så att er brunn sinar om vi dricker för mycket och ljuset slocknar alltid klockan 12 på natten och lite då och då dessemellan. För närvarande är jag Duktigt förkyld. Jag var ute och cyklade rätt länge i fredags och blev varm förstås och sedan kall. Orsaken var nog att jag tagit nog på mej, så jag dka ta dina goda råd ad notam.
Här timar fortfarande ingenting. Jag vet inte vad ungdomarna gör, men vem jag träffar av flickorna, så ojar de sig över herrarnas slöhet, som inte kan ställa till någon dans. Asta talade jag med igår och hon och några till skulle försöka att ordna något till lördag. Erik kommer hem då istället, för i lördags för han hade visst fått något förhinder.
Stackars liten som är så svag. Jag håller verkligen med Dej, att det är orättvist att bara en ska lida så, men vet Du, jag skulle så gärna vilja taga allt på mej om det nu gick för sig men vet dock, att jag lider lika mycket av att veta att mitt eget lilla hjärta får gå igenom så mycket, liksom jag gläder mej över varje underrättelse om de framsteg Du gör på bättringsvägen.
Du undrar vad jag tycker han ska heta? Du har föreslagit Bengt. Varför? Ja ja det är kanske inte så dumt men Torsten får vi naturligtvis också ha med. Tycker Du inte det vore bättre med Bernt istället, det tycker jag låter trevligare men naturligtvis böjer jag mej, bara jag får Torsten med.
Jaså, Du har inte skaffat säng ännu. Det trodde jag Du måste göra, innan det var kommet. Ja det är klart att han ska ha sin egen lilla säng och så måste Du lova mej att Du fotograferar honom från alla håll; både fram och bakifrån och på alla sidor.
Är det möjligt att Du är lika frisk och blomstrande som alltid? Min lilla unge, när ska jag åter hålla Dej i mina armar och kyssa allt allt. Om Du visste vad jag längtar efter Dej när jag sitter här vid brasan om kvällarna. Jag kan sitta och bara stirra på Ditt fotografi som numera är inom glas och ram. Jag ser Dej levande framför mej. Så undrar jag alltid: Är hon likadan idag som hon var förr i världen? Jag tycker förstår Du att det är en hel evighet sedan Du var här. Men det blir nog snart nu ska Du få se, om jag så ska behöva rymma.
Har Du resonerat något med syster ytterligare om Ditt blivande kall. Det måste Du ligga i med nu. Din pappa och jag talade om det, och han accepterade genast förslaget och ansåg det mycket lämpligt, om Du nu kunde ordna så det så. Därför får Du i dina brev både till honom och mamma, söka inviga dem i dina planer och så gott Du kan utveckla möjligheterna. Men till din mamma får Du förstås skriva med en viss försiktighet, så att hon ingenting anar. Även så för pojkarna, om Du skriver till dem, inte låtsas om någonting.
Jag sänder samtidigt härmed månadsbeloppet för den kommande, förmodar jag. Du talade om att det kunde vara särskilt för den lille. Det var egendomligt att han inte får vara för samma som Du. Allt vad han behöver får han väl av Dej en en tid förmodar jag. När Du nu skriver härnäst, som jag hoppas omgående, är Du väl på benen igen och kan känna Dej som en riktig människa. Naturligtvis ska Du vara ytterst rädd om Dej och noggrant följa alla deras råd och föreskrifter och inte gå upp i otid. Jag har, till och med jag, hört ska vara mycket farligt. Mitt lilla hjärtegryn, nu hinner jag inte mer denna gång och sänder därför slutligen mina innerligaste hälsningar till Dej och den lille. Dessutom många många kyssar till Dej från din egen
T.
Kommentarer