16 oktober 1925
Min lilla älskling!
Varför har Du inte låtit höra av Dej på så länge, bara ett enda litet ljud, förstår Du inte att jag går i andlös spänning. När jag inte fick med sex tåget i torsdags reste jag till Nässjö med nian för att telefonera, men hann aldrig komma fram utan fick resa hem med oförrättat ärende. I natt har jag inte sovit mycket just har bara fantiserat om att Du höll på att dö och vaknade flera gånger av att jag hörde Dej ropa på mej. Att jag drog en lättnadens suck när jag fick ditt brev idag på morgonen, behöver jag väl knappast beskriva. Till min stora glädje befinner Du Dej ju efter omständigheterna väl. Du min, om Du visste vad jag varit orolig för Din skull. Nu skriver jag så det går med 12-tåget alltså bara några rader, men lovar säkert mera ikväll.
Du, den stora nyheten jag talade om, är att Din fader vet allt. När det där brevkortet kom i söndags morse var jag ju i Jönköping, han hade då hållit kortet framför en lampa och läst vart enda ord. När jag kom på måndag morgon, som tur var redan kl. 9 så att vi voro ensamma. Jag förstod att det var något särskilt, för han var ytterligt nervös, nästan kokade, men han hade haft sitt vanliga under förra veckan så jag trodde att det var sviter efter detta som satt i. Men när han så lämnade posten, tog jag kortet, som jag såg hörde mej till, och stoppade det i fickan. Då kom det ”Det där vill jag se vad de innehåller, jag har länge förstått att det varit något, men blivit förd bakom ljuset ”.
Jag förstod ju genast att han hade allt klart för sig, varför jag bröt kortet och läste det. Sen frågade jag om han läst det och då talade han om på vad sätt. Han var inte arg bara ledsen. Enda förebråelsen var att jag inte talat om det för honom. Så frågade han vad jag gjort för Dej för att ordna det och om det var hederliga människor Du var hos. och om jag skickat några pengar. Jag bara tänkte, nu är det gjort, varför kunde jag inte ha gjort det långt innan. Det var ju inte alls farligt. Så frågade jag honom, om han kunde förlåta mej och oss. Han grät, gubben och sa bara visst kan jag det, jag är väl människa jag också, och menade att vi hade varit så goda vänner, att jag med förtroende kunde ha vänt mej till honom. Jag kände mej ångerfull men samtidigt lycklig och glad att jag fått öppna mitt hjärta för någon.
Sedan kommo vi överens om att inte tala om det för Din moder, eftersom hon inte är så stark och att vi skulle uppträda som män för att hjälpa Dej till det bästa och för att undgå offentligheten. Några förslag eller goda råd kunde han inte ge för tillfället för han visste inte alls hur man skulle förfara i ett sådant fall. Vi var emellertid överens om att Du ska kyrko- och mantalsskriva Dej däruppe och sedan får tiden ordna resten. Men annonsera skulle vi göra så fort som möjligt och bör Du göra det därifrån, för här kan vara en del misstänksamma, som skulle kunna kunna få någon ledning av mina görande och låtande Du behöver ju få svaren hem till Dej där Du bor, om Du till tidningen uppgiver svar till ”K. A. A D”, poste restante Gävle, så får Du hämta eventuella svar på posten. Om Du behöver något så skickar jag med lite multum nu.
Tänk att det blev en pojk och han blev lite lik sin mamma. Du blev väl glad då – och att han är rar då, faller ju av sig självt. Jag har haft så brått så jag har inte ens tackat för Dina kära rader idag. Men Du förstår att jag har varit så ivrig för att jag ska få tid att få detta med tolv tåget. Det gör mej så glad att Du redan är på bättringsvägen, men det kanske inte var bra att anstränga Dej så mycket på en gång. Du kunde ju ha skrivit några rader bara. Farväl för några timmar jag skriver ikväll hälsa så gott från
Din store gåse.
Kommentarer