Brev 4

24 augusti 1925

Adresserat till Furudals Herrgård, Furudal som var ett pensionat norr om Rättvik..

Du min egen lilla flicka!

Tack ska Du ha för ditt långa och kärleksfulla brev. Jag hade liksom inbillat mig att jag skulle få med 6-tåget så att spänningen var på sin höjdpunkt just då och hur tror Du man känner sig när ens innersta ljuva förhoppningar gå i uppfyllelse. Jag ”njöt” vid blotta medvetandet att hava det i fickan. Jag blev nämligen inte i tillfälle att läsa det omedelbart för Smith kom också med 6-tåget och jag måste underhålla mig en stund innan jag kunde draga mig tillbaka Men väl här hemma bei mir hängav jag mig åt läsandet och – nej inget annat – tror jag.

Första gången bara slukade jag sida efter sida men andra gången läste jag det i avdelningar och ju mer jag läste ju mer tyckte jag det innehöll. Du, det finns ingen i världen som kan skriva så innerligt rart som Du. Det är alldeles för vackert för mej. Jag är vad man skulle kalla ”nere” nu sedan Du rest men med ditt brev i hand blir jag pånyttfödd. Vad jag längtar, önskar och hoppas! Jag tycker rentav att folk tittar på mig men resonerar – ja, inte kan det vara möjligt för det är ju ingen som vet något och inte ser jag väl underlig ut. Ja, jo, det är betänkligt. Men Du jag kan vara glad också. Vid tanken på att Du är min och jag är Din kan jag illjubla.

Jag tog fritt litet tidigare ikväll dels för att jag skulle skriva till Dej min älskling och dels för att det lämpade sig så bra. Din fader, Gustav och ”Askal” äro nämligen på förättning i Ramkvilla och vid 7-tiden ringde Gustav från Årset om att de hade fått punkteringar och höllo på att reparera skadan. D.v.s. chauffören, de själva voro inviterade till Li???berg på kräftor – så han trodde att det tog en stund innan de kunde komma iväg. De där punkteringarna tror jag inte så värst mycket på. Desto mera på kräftorna. Ja på tal om kräftor kanske jag skulle tala om vad som tilldragit sig här de sista dagarna.

Du hade velat att jag skulle ha skrivit som igår och jag hade tänkt så också men det gick inte alls för det var främmande hela dan. Smith kom som sagt lördags em och vid 8-tiden voro vi tillsammans med en hel del ”karar” och frk Holmberg bjudna på kräftor hos Axel. Möcke, läckert och länge. D.v.s. Smithen smet vid 9-tiden för hans flicka kom hit med det tåget. – Å vad jag var avundsjuk på honom då för han såg så lycklig ut. Men det blir väl min tur en annan gång.

– På söndagen sedan var det middag med kräftor hemma hos Dej. Med mycket mat och kräftor. Bl. de inbjudna voro förutom jag och Smith, hans fästmö, Sörensens, Lindefeldts och Franzéns. Mycket angenämt, lagom och god stämning, inga dissonanser på något sätt. Ovanpå allt samman voro vi i parken så gott som allihop så att klockan blev över ½ 1 innan jag var hemma. Jag dansade mest med Anna D och Sörensens äldsta flicka.

I torsdags blevo Gustav och jag inviterade på kräftor hos Emil Andersson – det var Emils 59-årsdag – men det var mest mat, så man orkade inte så många kräftor men stämningen var mycket god för Bergelinarna voro med och de ha ju inte svårt för att skoja. I fredags hade Maj Kj-ström någon slags hippa med dans men jag tillhörde tydligen inte det festhuset ity att jag icke var bland de inbjudna. Men det hade varit ”rättså” trevligt sa Gustav. För övrigt har det inte inträffat något vad jag vet – jag talar ju för övrigt mycket sällan med någon. Nu har jag tänkt avvika en stund för intagande av en lättare supé. Farväl liten!

Så har jag återgått till den gamla kända traden som vi gått så mången gång. Allt vad jag ensam gör minner mig om vad vi brukade göra tillsammans. När jag var mätt och god frågades alltid ”Vad ska vi nu göra hela ättemeddan?” men nu är den frågan fullständigt omotiverad. Det finns inget val. Du kan tro jag längtar, vilt ibland med, det har varit (?) och framtiden får utvisa vad den bär i sitt sköte åt oss. Varför skulle vår lycka bli så kort – – ! Nej Du, inte så länge vi ha varandra, så länge inte döden skiljt oss åt är jag Din och som jag vill tro, Du också min.

Käraste min flicka, jag vill tro de ord du givit mig till tröst och göra ditt hopp till mitt. Ditt förslag, att dela bördan som nu hotar att nedgöra oss bägge, är enda möjligheten att kunna genomgå de svårigheter som nu tynga oss. Du är god och min kärlek till Dig blir större för var dag som går men jag tror aldrig att jag kan få förlåtelse för vad jag gjort. Kan vår kärlek åter bli hög och ren. Kan någon annan utom du och jag godtaga den ursäkten: Vi älskade ju varandra. Du älskade min att jag hade Dig här och fick kyssa Din mun, Dina ögon, allt…

Du, gråt inte för min skuld, det är det värsta jag har att Dina ögon skola vara tårfyllda för vad jag gjort Du som helst ville le och vara glad – Du skratta ett tag nu, får du se att du kan!
Det är så roligt att höra dej tala om Dina husliga bestyr. Vad tycker Du om det; tycker Du det är svårt? Tala om Dina framsteg. Hurudana är människorna Du måste umgår med?

Jag har inte fått svar frå Sv. Dagbladet ännu men ju mer jag tänker på förslaget att resa ut ur landet ju mindre tror jag på att det skulle vara det lyckligaste. Det kan leda till komplikationer som är omöjliga att förutse. Man känner ju inte alls till hur landet ligger till. Det står ju dagligen annonser i svenska tidningar och man kan ju annonsera själv. Så är det en sak vi aldrig talat om. Ingen av oss har väl vågat föra det på tal. Jag har mången gång haft det på läpparna men inte kommit längre. Frågan gäller det som komma skall, vem som ska taga hand om det åt oss. (Nu tog bläcket slut i min penna så jag måste fortsätta med blyerts) Kan man inte annonsera på så sätt att du får komma till någon som samtidigt är villig att ta hand om detta.

Så talar Du om penningafrågan som allt är beroende av. Stackars min lilla flicka vad Du ska känna dig olycklig men jag ska göra allt som i min makt står. Jag har några sparade slantar, några hundra men det räcker väl inte långt. Resten får jag väl söka låna om det finnes någon som vill hjälpa mig. Och så får jag väl dra in på ståten så gott jag kan. Du vet väl inte ännu hur mycket du behöver men säg till så snart du behöver något. I första hand gäller det att annonsera så du får något att välja på. Jag har klippt ur en annons som jag bifogar härmed om du tror att det kan vara något att fundera på. Bäst vore om det vore något uppåt landet förstås.

Det blir ju rysligt att behöva duka upp historier för dem här hemma men nöden har ingen lag. Tänkte om jag bara vore i sådana omständigheter att jag kunde bjuda dig ett hem och vi kunde lösa frågan på så sätt. Skulle du vilja det. Du min, bli min riktigt och för alltid. Å kan du lita på mig så mycke. Så som jag nu har det är det ju inte mycket att tänka på. Det skulle väl i stället omöjliggöra vår lycka. Svara om du någonsin tänkt så eller om det bara är jag , som vågat sträcka mina förhoppningar så långt.

Du, jag har fönstret öppet och hör hur höstvinden susar i träden. Klockan är strax tolv och mörkret är nästan ogenomträngligt. Du sover väl vid det här laget men jag kan så väl tänka mig Dej i Ditt krypin omgiven av samma kusliga mörker. O att jag finge sväva genom rymderna till ditt fönster och viska några ord i ditt öra och trycka en lång kyss på dina läppar och sedan åter susa iväg till mitt hemvist. Så går inte men vet att jag är hos min älskling både dag och natt med mina vackraste tankar och ljuvaste förhoppningar om en lycklig framtid. Jag vill inte gråta men jag kan inte återhålla tårarna. Det är nästan ljuvligt att få gråta ut för sig själv. God natt min älskling jag är bara

Din egen Gåse

Skrivet på tvären:
Skriv så snart Du kan för Du vet att det är min längtans mål att få höra av Dig.
Jag försöker sätta över så gott jag kan men det kanske fattas några prickar ändå.