Idag är det Din namnsdag, men jag vet ej hur jag ska kunna gratulera Dig. Varje önskan om lycka verkar just nu som ironi nu när olyckan hänger över oss båda. Jag önskar dig allt gott, är Gudarna oss bevågna, kanske allt är väl. Jag vet ju inget om ”resultatet” av ditt besök igår, eljest äro vi väl båda perdu!
Jag har idag haft en het dag. Först nu kl 7.20 har jag ätit mitt första mål mat för idag. En tråkighet kommer sällan ensam, men jag skulle i varje fall föredraga att titta på döda gubbar var enda dag, bara jag visste att du vore lycklig och glad. Nu är jag bara olycklig, en frånvarande (?) som handlar rent mekaniskt. Jag var nästan rädd för mig själv när jag idag −körde den stora Packarden till Grimstorp, för jag ökade oupphörligt farten så Axel sa ideligen landsfiskalen kör för fort nu är vi uppe i 90. Jag knappt hörde vad han sa. Jag nästan fascinerades av tanken, den djävulska tanken, nu kan du rusa mot berget, trädet eller vad som helst och du är dödens, jag nästan njöt av tanken. Men så kom tanken på dig och jag vaknade till besinning. Vad skulle då bliva av Dig. Du skulle vara kvar när jag fegt dragit mig ur spelet. Min hederskänsla fick en törn och jag blev för en stund åter försiktig.
Älskade, du vet nu resultatet. Jag får avhämta det i morgon på posten; jag har föga hopp, men klänger mig fast vid halmstrået in i det sista, en möjlighet på millionen. Du tänkte resa till Selma. Hon kan nog, men är alltför rättskaffens för att vilja., tror jag. Likväl vore det inte farligt att anförtro sig åt henne. Har hon givit ett löfte skulle hon säkert hålla det. Försök, hon är ju inte svår att tala med och säkert att lita på.
Hur nu än allt ordnar sig så tycker jag att du för någon vecka reser till Skoghall (brevet borde tant redan skickat med 4-tåget idag, så det gick ej att hejda) och sedan komma tillbaka hem. Vi få då genast bekänna kort. Det är en vansinnig idé som runnit upp i min hjärna men den är kanske möjlig att realisera om det bara sker fort. Det är en av mina dimmiga tankar, jag kan ej längre tänka klart och Du får komma med de omöjligheter Du kan finna som lägger hinder i vägen. Det gäller ju livet för oss båda kan vi rädda äran något så när också så är ju en hel del vunnet. Jag talar i gåtor tycker Du, men jag vet inte hur jag skall uttrycka mig… Vi förlovar oss genast och gifter oss snart ….. Svindlar det för tanken. Naturligtvis är det inte som varken Du eller jag tänkt oss det, men är olyckan skedd, vad är då att göra. Vi får utgå från att det är bådas vår räddning och vi få göra det bästa av sitiationen. Det är bara ett vildt förslag men jag har allvarligt tänkt över saken − jag har så god tid om nätterna.
Jag har idag sökt Målilla distriktet och i veckan ska jag sedan söka Sävars distr. Invid Umeå. Kanske Linell kan hjälpa mig, han är landsfogde där. Allt kanske kan ordna sig.
Kan de se någon liten ljusning. Älskade sök att inte gråta, jag ska vara hos Dig hur allt än utvecklar sig och vi skola söka att i framtiden stödja varandra.
Är du min.
En innerlig kyss från din egen
T.
Kommentarer