På tisdag 29/9, är det tredje gången – det går för fort.
Läxa: Tema gestaltning: Två personer i ett rum. Utan att skriva orden kände eller tänkte och utan repliker ska man få läsare att förstå att personerna är:
- Två personer i ett rum som är förälskade i varandra
- Två personer i ett rum där den ena är rädd för den andra.
Det här är ett första utkast – jag skulle vilja försöka skriva mer lyriskt kortfattat och med större betoning på rytm och klang.
1 Ett möte
Scenen är en stor järnvägstation. Trängsel och aktivitet, människor skyndar till sina tåg, till kiosken för att hinna köpa en tidning innan avgång. Man springer hit och dit och letar efter varandra. Telefonen vid örat, ett sista hejdå innan avgång.
Han får syn på henne där hon står och tittar upp mot tidtabellerna; hon sträcker huvudet bakåt. Hon har en stor väska vid fötterna. Det är något med henne som gör honom uppmärksam, litet nyfiken. Kanske för att hon verkar ha en alldeles för tung väska, eller hennes otålighet när hon ideligen tittar på sin telefon. Hon har ett livligt ansikte. Nu ser hon åt hans håll, en hastig blick på telefonen igen sen mot honom en gång till. Såg han ett hastigt leende?
Hon börjar få ont i ena knäet av att stå still för länge. Trampar litet med fötterna. Hon märker att någon tittar på henne och vänder på huvudet. Det är mannen därborta som står och tittar på henne, han stirrar nästan. Nej nu såg han bort, generat. Han ser rätt trevlig ut, ändå. Han kanske också ska söderut. Nu kommer han mot henne, närmar sig. Oj, hjälp! Hon blir med ens helt förvirrad, rodnar nog, ser ner mot golvet.
Hon behöver nog hjälp med väskan jag kunde ju fråga – men kanske hon inte alls vill ha hjälp. Han är plötsligt rädd för att bli avsnoppad men slår bort det. Hon är inte vacker men speciell, en tjej som nog egentligen är trygg och säker men just nu trött och nervös. Han bekämpar sin tvekan. Ibland måste man faktiskt våga. Men vad är det här? Den här värmen som sprider sig i kroppen; att han inte kan sluta le. Nå, nu har hon sett att han kommer närmare henne, det är försent att ångra sig.
Hon ser upp mot honom, ler också. Deras blickar möts och fastnar i varandra. Det blir plötsligt alldeles tyst omkring dem, alla röster, allt spring och jäkt omkring dem försvinner. De är i ett eget rum där bara de två finns. Där bara de två är viktiga. Hon stammar fram en fråga … han säger något osammanhängande … sen inga fler ord bara ögon och andetag. Värme och ett självklart lugn. Att ha hittat hem.
2 Maktlös
Hon tittar på klockan – en kvart till, sen är det dags att slå igen böckerna och gå hem härifrån. Alla dessa timmar som hon har suttit på biblan, försjunken i en eller annan dödstråkig bok om räntor och investeringsnivåer, utbud och efterfrågan …
Hon höjer blicken och ser sig omkring. Plötsligt får hon syn på ett bekant ansikte. Hon fryser till, drar efter andan, vad i hela fridens namn … Den personen trodde hon att hon sett för sista gången då när hon lyckade få ut honom och hans satans grejor från lägenheten. Det sista var att hon slängde ett hot om polisanmälan efter honom. En gång för mycket hade han förgripit sig, en gång för mycket hade hon fått försvara sig mot hans knytnävar. Han flyttade väl från sta’n, trodde hon.
Hon tänker att det kanske går att smita iväg obemärkt. — Nej nu ser han mot henne, intensivt, de där kalla ögonen. Hon låtsas inte känna igen honom, uppammar så mycket lugn hon kan och samlar ihop sina böcker, hänger väskan över axeln och börjar gå mot trappen ner till bottenvåningen. Försöker koncentrera sig på att gå rak, inte stöta till någon hylla. Hon hör till sin fasa att någon bakom henne också har rest sig och går efter henne. Hon känner igen hans steg. Där nere finns en damtoalett, hon kanske hinner dit innan han är ikapp henne. Här finns det ju i alla fall folk omkring henne. Men hon vet att han kan få en helt förlamande makt över henne bara med sin blick och sin röst. Hans väsande att hon inte kommer undan, att han alltid kommer att hitta henne. Det finns ingenstans att gömma sig.
Hon får INTE vända sig om, hon måste hålla ihop nedför trappan, in på toaletten där hon kan ringa på hjälp. Kanske kan vännen Karin komma och hämta henne med bil. Om hon bara kunde få tag i henne.
Kommer hon att våga gå tillbaka till biblioteket igen? Hon kommer under lång tid framöver att se sig över axeln så fort hon går ut. Han behövde bara visa sig för att få makt över henne igen.
Kommentarer