Kategori: Alla inlägg
-
1948 – ett dramatiskt år
Jag föddes 1948. Mitt födelseår började tragiskt – 30 januari mördades Mahatma Gandhi. I maj bildades staten Israel, det blev omedelbart krig. I juni ordnade Folke Bernadotte vapenvila. Han blev senare samma år mördad. Året slutade dock bättre: 10 december antogs Deklarationen om de mänskliga rättigheterna i FN. Debuter: första numret av serietidningen Kalle Anka & C:o och…
-
Östergötland
3 litterära kvinnor som förknippas med Östergötland, skam till sägandes vet jag för litet om min barndoms landskap för att kunna hitta 3 infödda författare! 1. Moa Martinsson naturligtvis! Alla hennes romaner är jättebra. Min mormor, som träffade Moa på något arrangemang i Kvinnoförbundet, brukade säga: ”Dom säger att Moa bara skrev om hur eländigt…
-
Om det förunderliga …
Carolus Linnaeus, inte bara botanikens fader och växternas namngivare utan också en poet med innerlig känslighet för naturens alla skepnader. Han lärde oss se. Naturens beskådande ger en försmak av den himmelska sällheten, en beständig själens glädje och en början till dess fullständiga vederkvickelse samt är högsta spetsen av mänsklig lycka. Då själen därav göres delaktig,…
-
Morgonpromenad i maj
morgonen vaknar blåögd och vinden öppnar fönstret för himlen bland vita moln och fladdrande gardiner utanför kvittrar fåglarna pärlband som knoppas och regndropparna glittrar som pärlor i det gröna gräset medan solskenet vältaligt berömmer de rodnande blommorna .. och trädets händer välsignar stilla dagsljuset som lånar allting lugn och …
-
Grattis Poesidagen!
Vad kunde väl passa bättre för att fira poesidagen och vårdagjämningen än kärlekslyrik. Gudinnan Inanna om den eviga kärleken: Denna den allra allra äldsta bevarade kärleksdikten skrevs på sumeriska med kilskrift på en lertavla för 4500 år sedan. Jag har ”stulit” den ur Sture Linnérs bok ”Europas ungtid”. Jag tycker att det är hisnande att få ta…
-
Superstar på 1300-talet
Francesco Petrarca skrev ett brev till eftervärlden – på fullt allvar, ett brev till dig och mig och alla andra! Det är mycket ödmjukt – sympatiskt lågmält, öppenhjärtigt, till synes ärligt: Nog blir man smickrad av det direkta tilltalet! Han förstod värdet av god kontakt med sina läsare. Brevet är oavslutat och var bland det…
-
Fildelning på 1350-talet
Brev från Francesco Petrarca till Lapo da Castiglionchio, 1353: Det är nu fyra år sedan jag lånade din Cicero! Att jag behållit den så länge, beror på den fullständiga bristen på avskrivare, vilket över huvud gör att vår tids bildning står tillbaka på ett så bedrövligt sätt. Francesco har av sin vän lånat ett av…
-
Vemod
Sök, flickor, med nit efter violbarmade Musers gåvoroch efter det sångälskande skarpt klingande sköldpaddsskalet. En gång var min kropp mjuk, nu har den gripits av ålderdomen,och håret går numera i vitt, det som en gång var kolsvart. Mitt hjärta är tungt, och mina knän vill inte längre bära,som en gång var så kvicka till att…
-
Emily
Jag känner igen mig själv i den här dikten – den förväntan man känner när man precis har fått tag på en bok, ny eller gammal. Det är nästan som att ha hittat en syster i Emily. Emily Dickinson var egensinnig poet, helt ensam i sitt slag. Hennes poesi spänner över alla de ”stora” frågorna…
-
En hjälte
Det är inte ofta jag vill använda ordet ”hjälte” om någon, men för Roberto Saviano är det på sin plats. Modig, klarsynt, envis; på de utsattas sida mot våldets och girighetens mäktiga. – Läs ”Gomorra”! Saviano teoretiserar inte, han använder inga pekpinnar, filosoferar inte – han beskriver rakt upp och ner vad han ser, hör,…
-
Seglats
Sedan den lämnat sitt sköna hav steg solen mot himlenskopparglänsande valv för att lysa eviga gudaroch en förgänglig människoätt på den fruktbara jorden. Min goda vän Ingrid gjorde den här bilden åt mig för länge sen och jag älskar den. Jag använder den som Wordpress-avatar. Bättre symbol för det äventyr som börjar varje gång man öppnar en…
-
Heder, skam och hämnd
Det är svårt att ta in att den charmerande, påhittige och okuvlige Odyssevs förvandlas till ett hämnande monster i upplösningen av Odysséen. Alla 108 friarna dödas skoningslöst, likaså de slavinnor som idkat umgänge med dem. Det senaste inlägget på Stoa Poikile avhandlar detta – ett intressant resonemang om begreppsparen skam – hämnd och skuld – rättvisa. Den som…
-
Kärleksrecept
På 12 dagar har du inte hört ett ljud från honom, inte en pling, inga SMS, inga mail. Han syns inte till någonstans. Du vågar inte lämna ifrån dig telefonen en sekund, den åker upp ur fickan en gång i kvarten. Ber en kompis provringa – det kan ju vara mobilen det är fel på.…
-
Skiftande fiskelycka
Eudius till Philoscaphus: ”Till vår lycka, är havet blankt och lugnt i dag igen. Stormen varade tre dagar: nordanvinden blåste våldsamt från fastlandet mot öppna havet; den mörknande sjön blev krabb, vattnet var vitt av skum; vågbergen bröts överallt huller om buller, en del vräkte in mot klipporna medan andra pöste upp och bröts. Det…
-
Chico Buarque, en sista gång
Han är värd en egen mässa. Speciellt som han blev litet illa behandlad i sist. Den här gången är både text och musik Chicos – dvs orginalet, (översättningen är min). Konstruktion Han älskade den gången, som om det var den sistaKysste kvinnan sin, som om hon var den sistaOch varje barn, som vore det det endaGick över…
-
Där man bränner böcker
”Att läsa Lolita i Teheran” av Azar Nafisi. En bok om läshunger och läspassion. Den berör.Under sina sista år i Iran samlade Azar en grupp av sina gamla studenter hemma i sitt vardagsrum varje torsdageftermiddag för att studera och diskutera böcker. Hon hade varit lärare vid Teherans universitet i engelsk litteraturveteskap men kunde inte, efter…
-
Odysséen som relationsroman
(Publicerad i Stänk & Flikar 16 augusti 2008) Odysséen kan läsas på många sätt – som en spännande och fantasifull äventyrsberättelse, som historien om en mans livresa, hur han genom svåra prövningar lär sig vem han är och hittar hem till slut eller som en relationsroman. Tre personer – mannen/fadern, kvinnan/modern och sonen. Under min…
-
Penelope 3 – det svåraste, att mötas och förstå
Så äntligen i 23e sången möts de – ansikte mot ansikte utan förklädnad. Friarna och slavinnorna är döda, salen rengjord. –Eurykleia kommer med budet – Han är här! Jo, det är sant! Odysseus är här! Penelope tror henne inte. Eller vill inte avslöja att hon tror henne. Hon ser honom i salen, Mannen, men tvekar. Telemachos,…
-
Strändernas svall
Ligger med vrickad fot i högläge och läser om ”Strändernas svall” av Eyvind Johnson. Minns den som en mer engagerande bok än vad jag tycker nu. Kanske för att allting är så bekant. Jag har haft med mig Eyvind Johnsson alla gånger jag har läst Odysséen – och Odysséen är med när jag läser om…
-
Om autenticitet
Tänk om Odysséen, som vi känner den egentligen skrevs av en begåvad munk i ett bysantinskt kloster på 1100-talet! Vilken betydelse skulle det få? Alltså – berättelsen fanns, och manuskriptet från bysans finns – men vilket underlag hade kopisten? ********** Jag hade fel – det äldsta bevarade manuskriptet av Illiaden & Odysséen är från 900-talet…
