Välkomna hit!
Det här är jag 2025!
För ett antal år sedan drev jag en litteraturblogg där jag skrev om böcker jag läste. När jag tog upp bloggandet igen lyfte jag hit de gamla posterna och har fortsatt att skriva nya. Bloggen blir nog bredare nu, jag kommer att kommentera samtiden och annat som rör sig i tankarna. Det blir också inlägg om handarbete, ett kvinnoarv! Och forsätta skriva om böcker som jag läser, naturligtvis!
Gamla Stänk & Flikar var aktiv 2008 – 2019.
Välkommen att utforska!
I navigationslisten högst upp hittar du startsidan med de senaste inläggen i baklänges tidsordning. Du hittat också länkar till mina andra bloggar.
Kommentera! – det är kul att få veta om ni finns därute.
Följ Stänk och Flikar! – rulla ner Startsidan till rubriken FÖLJ, fyll i din e-postadress och tryck på knappen! Sen blir du aviserad via mail så snart jag skriver något nytt.
Så här tänkte jag en lördagseftermiddag i februari 2014:
”Som vanligt är radion på – har lyssnat på Lundströms bokradio på morgonen. Ett program som jag tycker mycket om.
Jag pensionär sen förra året! Nu har jag äntligen tid att läsa, skriva blogg, måla akvarell, studera språk (Italienska och kanske klassisk grekiska), resa, umgås med släkt och vänner, promenera, träna ryggen så att man orkar sitta i läsfåtöljen utan att få ont, etc, etc. Och nu ska jag väl äntligen hinna hålla liv i”Stänk och flikar”. Det behövs lugn och ro, fokus, för att kunna skriva. Tvånget att arbeta för uppehället kan vara mycket störande!
Att läsa är en ensam aktivitet och jag är något av en enstöring, tror jag. Därför har Stänk och flikar blivit den plats där jag kan vara en smula social och dela med mig av tankar som dyker upp när jag läser – eller ser en film eller bild.
Det är alltid roligt när någon kommenterar och när ett inlägg får fler läsare än vanligt – men jag har märkt att jag klarar inte av att skriva ”för publiken”. Det blir vad jag själv känner för och när jag har lust. Ibland hamnar jag i kulturtorka. Ingenting blir läst eller skrivet och dagarna bara kommer och går på ett ganska enahanda sätt.
När är en text bra? Vilka är knepen? Det är väldigt svårt att fånga in. Ändå är det ju så att ibland blir man trollbunden av en bok, ibland njuter man mer sparsmakat som av fin konfekt, ibland är det svårsmält, man blir mätt och måste ta en paus. Somlig läsning fördriver tiden — somlig läsning förgyller den. (Det finns också skräp, som förslösar tiden) Oftast kan man inte alls förutse vad man kommer att tycka om en bok.
Det är nog just det här som gör läsning till en sysselsättning utan tak och botten, utan gräns.
Bäst tycker jag om texter som har en urskiljbar berättare, poesi eller prosa. Om det finns någon där bakom texten som vill dra in en i berättelsen och som man tycker sig få kontakt med. Det är då man kan bli sådär totalt involverad, nästan besatt.
Att få göra långa fantastiska resor i tid och rum, det händer bara ibland — oftare läser man mer med hjärnan än med hjärtat. Men när det händer är det magiskt.
Att förmedla den känslan är målet – om jag någon gång skulle lyckas med det …
Om det inte lyckas har jag i alla fall lindrat skrivklådan en smula, fått gymnastisera hjärncellerna litet, vilket är mycket nöjsamt. Kanske kan jag någon gång få någon därute intresserad av en ny författare eller en glömd poet.
För övrigt tycker jag att samhället ska vara jämlikt, fritt och tolerant, alla ska få tro och tycka vad man vill men, naturligtvis, med respekt för andra människors rätt.
Hjärtligt välkomna ska ni vara, alla kända och okända läsare!
På nätet brukar jag kalla mig Lustigkulle – eftersom jag har ett mycket vanligt namn blir det lättare att hitta mig under mitt alias. Jag vill också skilja mitt privata jag från web-jaget så långt det går.”
Lustigkulles Stänk & Flikar 