Kommentar 2024: Detta skrevs flera år innan Metoo-rörelsen då, som bekant, Horace Engdahl hamnade i riktig motvind. Han har dock skrivit ett och annat om den svenska romantiken.
Med berått mod och viss bävan har jag tänkt fördjupa mig i den romantiska diktningen. Jag skulle nog inte ha haft vare sig mod eller lust att göra det om jag inte hade upptäckt Horace Engdalhs skriverier i ämnet. Jag är förtjust i hans litet torra, lätt ironiska och understundom humoristiska sätt att skriva. Han är dessutom mycket pedagogisk – man tycker sig faktiskt förstå något av Atterboms och Stagnelius diktning när man har läst. Och jag blir intresserad – varför satsade man inte på att bli litteraturprofessor i stället för sjöingenjör, det verkar mycket roligare!
Det första bok jag fick ögonen på (och som jag har skrivit om tidigare) var Minnets svanar från 1988. Nu ligger dessutom Den romantiska texten, -86, Ärret efter drömmen, 2009, och Kärleken av Stagnelius,-96, framför mig. Om man orkar mer Svensk romantik finns dessutom P. D. A. Atterbom: Minnen från Tyskland och Italien I-II och Gustav Philip Creutz: Dikter och brev att ladda ner från Svenska akademiens hemsida. – Etc., etc.
I förordet till Den romantiska texten skriver Engdahl:
Romantiken finns inte, men den kan uppfinnas och det kan vara vara givande att göra det.
Romantikerna definierade sig inte själva som en viss skola, typ ”romantisk poesi contra ickeromantisk poesi”. All ”sann poesi” var romantisk. Han citerar F. Schlegel: ”Den omfattar allt vad som är poetiskt, från de största konstsystemer, rymmande andra systemer i sig, till den suck som det diktande barnet utandas i konstlös sång” (116. Athenäums-Fragment, 1798) – En definition som man inte har så mycket hjälp av om man försöker förstå Romantiken. Redan börjar begreppen sväva och suddas ut i kanterna.
Engdals pragmatiska angreppsätt är att begränsa sig till en klunga texter med besläktat formspråk:
Romantikens gränsöverskridande energi kommer att frigöras först när vi läser den som texter och inte som världsåskådning.
Ett helt annat sätt att läsa romantikerna än det psykologiserande och tragglande av svårbegripliga idéer som jag minns från gymnasiet. Stimulerande! – Jag skulle också vilja få med tyska och engelska diktare, Shelley, Keats, Byron, Coleridge, Schiller, Goethe, … Har någon ett tips på bra litteratur om dem?*
Vi får se hur det går – en och annan ”romantisk blomma” borde jag kunna presentera.
För den som vill få ordning på koncepten har Wikipedia en innehållsrik sida om Romantiken.
Därifrån sammanfattar jag:
Romantiken var en reaktion mot den förnuftstro, materialism och mekaniska världsbild som rådde under upplysningen.
Intellektets betydelse avtog till förmån för den inre, subjektiva upplevelsen, fantasin och känslan.
Den vände sig mot klassicismens regler – Formerna löstes upp och en större individualitet tilläts.
Studiet av själen och metafysiska spekulationer kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni.
- Kommentar 2024: Gunnar Harding har skrivit tre böcker om den engelska romantiken:
En katedral av färgat glas 1997
Och drog likt drömmar bort 2000
Där döda murar stå, 2002
(Publicerat i Stänk och Flikar 7 januari 2012)
Lustigkulles Stänk & Flikar 
Kommentarer