En resa till världens ände

Den av årets nobelpristagares Vargas Llosas böcker, som gjort störst intryck är ”Kriget vid världens ände” och det är av mycket speciella skäl. Boken bygger på en verklig historisk händelse, som skildrades i ”Os Sertões” av den brasilianske författaren och journalisten Euclides da Cunha 1902.

När jag var 14 år bodde jag ett år med min familj i Sāo Paolo, Brasilien. Det var inte så lätt, jag kunde ingen portugisiska, kulturskillnaden mellan en frimodig tonårsflicka från Sverige och mina dygdiga skolkamrater från den brasilianska överklassen var enorm. Men en ljuspunkt som hjälpte mig att stå ut, var lektionerna i portugisiska och litteratur. Vi hade en mycket engagerad och sympatisk lärare. Han läste för oss varje fredag ur världslitteraturens klassiska verk – och som han läste! Han agerade, gick fram och tillbaka och gestikulerande, hade en underbar röst. Trots att jag förstod mycket litet av innehållet så blev jag helt absorberad av hans vackra språk, artikulation, frasering. Jag har aldrig sedan hört någon behandla den brasilianska portugisiskan så väl som han. Klassen var andäktig, vi älskade honom.

Nå – en fredag läste han ur Euclides da Cunhas stora bok ”Markerna brinna” (Os sertões). Det första kapitlet där det karga landskapet i nordöstra Brasilien beskrivs. Just denna text är fantastisk; med en skarp detaljrikedom och oerhörd pregnans, tydligt framträder den torra dammiga marken, magra kreatur, på gränsen till utplåning fattiga människor. Jag har fortfarande ett mycket starkt minne av den lektionen – kan nästan höra lärarens melodiska röst. När jag så småningom hade lärt tillräckligt för att kunna läsa portugisiska läste jag boken (Nåja – delar av den, det är en tegelsten!) Den finns översatt till svenska, ”Markerna brinna” av Thomas Warburton, 1945.

da Cunha var egentligen ingenjör men också journalist vid dagstidningen ”O Estado do São Paulo”, verksam vid förra sekelskiftet. Han blev som journalist vittne till en av de mest dramatiska händelserna i Brasiliens historia: Kriget mot den religösa kolonin Canudos i inlandet uppe i nordost. Hans bok skildrar detta och vad som ledde fram till det.

Händelseföroppet utspelade sig 1896-97. Människorna levde av sockerrörsodling och kreatursskötsel, förtrycket av lantarbetare på storgodsen var extremt hårt. Bland de mest fattiga och utstötta samlade en kringvandrande förkunnare, ”Rådgivaren”, anhängare som slog sig ner på ett övergivet gods, Canudos. Tillströmningen av pilgrimer, lantarbetare, trashankar, som i Rådgivaren såg ett hopp, var enorm. Kolonin växte till delstaten Bahias andra stad på mycket kort tid. Innevånarna bestämde sig för att inte betala skatt till regeringen – vilket snabbt fick våldsamma följder. Regeringen sände militär till den avlägsna landsändan. Ett regelrätt krig mellan de hängivna kolonisterna, en armé av trashankar, och de totalt hänsynslösa regeringsstyrkorna utvecklades.  Det blodiga slutet kom i oktober 1897 – då massakrerades 30 000 människor av en välutrustad styrka på 8000 man. På grund av arméns totala övermakt och det långa avståndet lyckades man avfärda Canudosmassakern som en nödvändig årgärd för att komma tillrätta med farlig religös fanatism. (Bilderna är autentiska, från tidskriften Leituras da história. Fotograf, Flávio de Barros)

Min brasilianske lärare menade att da Cunha var naturalist, starkt influerad av Zola. Det stämmer nog. Han var en nykter iakttagare och som intellektuell från Sāo Paolo ganska främmande inför vidskepligheten och det religösa svärmeriet, som var en del av det folkliga upproret. Han följde regeringsstyrkorna som journalist (”embedded” skulle vi säga idag) och rapporterade i flera artiklar. Boken ”Os sertões”  går dock långt utöver ett enkelt reportage. Den kom 1902, avsikten var att protestera mot regeringens brutalitet.

Världslitteratur.se har skrivit om Euclides da Cunha.
En recension av ”Kriget vid världens ände”.

Låna ”Markerna brinna” och läs i alla fall första kapitlet! Euclides da Cunha var en stor stilist. Det ger bakgrund till Vargas Llosas bok. ”Kriget vid världens ände” är en roman, da Cunha är nog modell för en av karaktärerna i den. Såvitt jag minns, det är ett tag sen jag läste den, följer han det verkliga händelseförloppet som Euclides da Cunha dokumenterade mycket nära. Det handlar om förtryck och uppror, om fattigdom, hängivenhet, fanatism, okunnighet om tyrraniets obeveklighet, trångsynthet, brutalitet och stupiditet.

Jag hittade ett bildspel om det som kallades ”Kriget i Canudos” men som var en massaker på utblottade människor. Det är fruktansvärda bilder.

”Bakom solen” (Abril Despedaçado) av Walter Salles är en oerhört bra brasiliansk film som skildrar samma grymma, mytomspunna landsända på 1910-talet. Den går att få tag på om man rotar bland de billiga filmerna i livsmedelsaffärerna.

En trailer till filmen ligger på YouTube, otextad. Tyvärr inte så bra kvalitet, synd – det är en mycket stark film.

(Publicerat Stänk & Flikar 10 oktober 2010, redigerat; länkar uppdaterade, bilder tillagda)