Ett infall, kanske inte så fel. En jämförelse mellan Gustaf Fröding, Efterskörd och Ko Un, Stundens blomma
Ett stråk av myror korsar vägen kanske för att vi stegvis ska förstå denna dag och dagen därpå och att denna värld inte bara tillhör oss människor.
Det är mitt på dagen och hett som glödande kol och göken ropar inte mer.
Ko Un
Myran
Streta , streta, streta stanna, se sig om att veta vägen, sträva, tappa tag, hugg i släpa, släpa, göra en sväng mä’t bara mera nära, släpa bära mera nära, mera nära stacken – släppte jag – rappa tag, ohi. streta och föra hem’et – och nu knäckte det – göra jämt ihärdigt. jämt ihärdigt. jämt ihärdigt. rulla ikull mun full mull. opp mä’t, hugg i, ny fart, streta och föra hem’et – och nu knäckte det – göra jämt ihärdigt. jämt ihärdigt. huset färdigt. huset färdigt. huset färdigt snart.
Gustav Fröding
Om allting bara är morgondagg finns inget mer att hoppas på Om allting bara är morgondagg som hänger skimrande i spindelväven finns inget mer att göra
Så, kära Soon och kära Ok, att dagen lång göra ingenting är helt i sin ordning.
Det finns ett berg … Sent i mitt värdelösa liv kom jag i varje fall att betyda något för ett berg
Ko Un
Gråbergssång
Stå grå, stå grå, stå grå, stå grå, grå-å-å-å. Så är gråbergs gråa sång. lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.
Gustav Fröding
Jag har skrivit om Ko Un, att han är en Koreansk Fröding. Det var ett infall. Sen har jag satt mig att parallelläsa. Jo – det finns mycket som förklarar associationen: Fröding var en mästare på korta koncisa porträtt av människor – i ”Tiotusen fotspår” skapar Ko Un en hel by av sådana porträtt. Den lantliga miljön har de gemensamt, den skenbara folkviseenkelheten och sinnet för de minsta detaljerna likaså. I Ko Uns värld finns också berg, tallar, myror, … samma empati för dem som drabbats av olycka, för de små.
I botten en djup sorg och vrede – och en kamp för att försöka förstå och förlika sig. Nog finns det släktskap, eller?
Kommentarer