Etikett: Renässans
-
Föredrag V: En författarkarriär.
Allteftersom Petrarcas dikter och prosaverk spreds ökade hans popularitet och han hade från 1350-talet och framåt inga problem med att hitta mecenater som försåg honom med bostad och vivre. I gengäld var han tvunget att utföra olika uppdrag – han skickades på diplomatiska uppdrag runt om i Europa, han skrev orationer, etc. Han hade också…
-
Föredrag IV: Stillhet, skönhet
1333 – 34 då köpte Francesco Petrarca ett hus i vackra Vaucluse vid floden Sorgues’ källa; ungefär en dagsritt från Avignon. Sorgues rinner fram ur en grotta berget, det är och var redan då en sevärdhet. Där fann han lugn och skönhet i den vackra naturen. Han hade tröttnat på det hektiska livet och smutsen i…
-
Föredrag III: Nöjen och studier i Avignon
1326 dog fadern, bröderna återvände till Avignon där de levde på farsarvet, glada över att slippa tröska paragrafer och rättsliga principer. I sus och dus. Något om Avignon, kanske: Påvedömet med hela kurian inkl 24 kardinaler flyttade som bekant dit 1309. Under några årtionden tiodubblades den lilla landsortstaden sin befolkning och utvecklades till ett av…
-
Föredrag II: Skolpojke och student på 1300-talet
Petrarca föddes 1304 i Arezzo, Toscana – fadern Ser Petracco var notarie, verksam i Florens, god vän med Dante hävdar en del biografer – modern Eletta kom från Anchisa där den unga familjen bodde en tid. Florens var inte säkert och Ser Petracco flyttade runt sin familj i Toscana under några år. 1307 fick han en…
-
Föredrag I: Älskvärd blygsamhet
”Det kunde tänkas att det kommit till dina öron någon underrättelse beträffande mig (hur föga sannolikt det än synes att ett obetydligt och dunkelt namn som mitt skulle nå någon afsevärd spridning, vare sig till tid eller rum) och att du i så fall finge lust att veta vad slags man jag varit eller vilka…
-
Konsten, kärleken, livet
Ej blott den tomma formsom väntar att bli fylld med guld och silverskall slås i bitar när den töms;en sådan form är även jagoch kärleksglöden fyller migmed åtrå till oändlig skönhet,till henne som jag älskar. Hon är själenoch hjärtat i mitt spröda liv.Du ädla och du dyra kvinna,du tränger in genom så smala rännoratt du…
-
En bokälskare
1337, han var alltså 33 år, flyttade Francesco Petrarca till byn Vaucluse några mil utanför Avignon. Han sökte lugnet och skönheten. Den anspråkslösa stugan låg alldeles intill floden Sorgue där den rinner fram ur en grotta i kalkstensberget några mil utanför Avignon. Han ville komma bort från det stimmiga och hektiska (nöjes-)livet i den bullriga…
-
Ett par guldkorn
Min Petrarca-vurm har fått mig att beställa en biografi: Morris Bishop, Petrarch & his time. På vägen dit snubblade jag över följande: Är det inte en ljuvlig bild? – Borgerlig familjesamvaro innan TVns och datorspelens tidevarv, fridsam läsning medan mor och ev. döttrar fixar till söndagssteken. 😉 Det är en illustration till en novell av Bishop…
-
Mio caro Francesco
Det var en försommarmorgon för några år sedan. Ni vet, en sådan morgon då man vaknar till fågelsång och björklövsdoft och med en ljuv sommarbris fläktande i sovrumsgardinen; redan innan man slagit upp ögonen, vet man att det här blir en dag att njuta av. Alltså: efter morgonkaffet åker hängmattan upp under äppelträdet – en…
-
Superstar på 1300-talet
Francesco Petrarca skrev ett brev till eftervärlden – på fullt allvar, ett brev till dig och mig och alla andra! Det är mycket ödmjukt – sympatiskt lågmält, öppenhjärtigt, till synes ärligt: Nog blir man smickrad av det direkta tilltalet! Han förstod värdet av god kontakt med sina läsare. Brevet är oavslutat och var bland det…
-
Fildelning på 1350-talet
Brev från Francesco Petrarca till Lapo da Castiglionchio, 1353: Det är nu fyra år sedan jag lånade din Cicero! Att jag behållit den så länge, beror på den fullständiga bristen på avskrivare, vilket över huvud gör att vår tids bildning står tillbaka på ett så bedrövligt sätt. Francesco har av sin vän lånat ett av…
Lustigkulles Stänk & Flikar 