Medborgarsång

Medborgarsång av Verner von Heidenstam. Han skrev den 1915 som kommentar till att rösträtten i Sverige villkorades av att man var rik. dvs hade en årsinkomst på minst 800 riksdaler, eller en förmögenhet taxerad till minst 1000 riksdaler, och aldrig varit försörjd av samhället. Det innebar att enbart 6 % av befolkningen i Sverige gavs möjlighet att rösta i riksdagsvalen.
Idag, fortfarande, i världens rikaste land, är demokratin underminerad av pengamakten. En fläck på Stars and Stripes.

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkas tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner,
att medborgarrätt heter pengar.

Det är skam att sitta som vi ha gjort
och tempel åt andra välva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja;
vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja.