Plocka äpplen

(Publicerat i Stänk och Flikar 10 november 2013)

Äppleplockningssäsongen börjar lida mot siut slut, åtminstone här i Sydsverige. Men till dem som fortfarande har oplockad frukt tillägnar jag denna:

After Apple-picking

MY long two-pointed ladder's sticking through a tree
    Toward heaven still,
    And there's a barrel that I didn't fill
    Beside it, and there may be two or three
    Apples I didn't pick upon some bough.
    But I am done with apple-picking now.
    Essence of winter sleep is on the night,
    The scent of apples: I am drowsing off.
    I cannot rub the strangeness from my sight
    I got from looking through a pane of glass
    I skimmed this morning from the drinking trough
    And held against the world of hoary grass.
    It melted, and I let it fall and break.
    But I was well
    Upon my way to sleep before it fell,
    And I could tell
    What form my dreaming was about to take.
    Magnified apples appear and disappear,
    Stem end and blossom end,
    And every fleck of russet showing clear.
    My instep arch not only keeps the ache,
    It keeps the pressure of a ladder-round.
    I feel the ladder sway as the boughs bend.
    And I keep hearing from the cellar bin
    The rumbling sound
    Of load on load of apples coming in.
    For I have had too much
    Of apple-picking: I am overtired
    Of the great harvest I myself desired.
    There were ten thousand thousand fruit to touch,
    Cherish in hand, lift down, and not let fall.
    For all
    That struck the earth,
    No matter if not bruised or spiked with stubble,
    Went surely to the cider-apple heap
    As of no worth.
    One can see what will trouble
    This sleep of mine, whatever sleep it is.
    Were he not gone,
    The woodchuck could say whether it's like his
    Long sleep, as I describe its coming on,
    Or just some human sleep.

av Robert Frost ur samlingen North of Boston, 1914

Jag hittade dikten hos PoemShape, alias Patrick Gillespie. Han är en gammal bekantskap i bloggosfären och skriver oförtrutet vidare. Man kan fastna i hans litet petimätermässiga analyserande av versfötter och frasering, men har man tid är det uppfriskande att läsa hans blogg. Han undviker att spekulera så mycket i vad poeten kan tänkas ha tyckt och känt och menat, utan håller sig till vad texten faktiskt handlar om, vilket jag gillar. Och han är mycket beläst och lärd.

Det torde finnas en svensk översättning av den här dikten i samlingen ”Norr om Boston”, utgiven av FiB -68. Hittas antikvariskt eller på de stora biblioteken.

Robert Frost är inte alls en svårläst poet – jag tycker man kan likna honom vid Harry Martinsson eller Per Lagerkvist. I hans diktning hittar man stillsamt eftertänksamma skildringar av naturen i New England, där han bodde under en stor del av livet. Bilder som är lätta att känna igen sig i för oss skandinaver.