Det svenska

(Publicerad i Stänk och Flikar 6 juni 2012)

Att lägga ut svenska flaggan som bakgrund krävde en del fundering. (Jag tog ner den igen på kvällen 6/6) Jag har aldrig firat 6 juni, är internationalist, närmast antinationalist. Egentligen tycker jag inte att det finns någon ”sund” nationalism. Det innebär alltid ett uteslutande av ”det utländska” att betona ”det svenska”. Och vad är svenskt mer än flaggan?

Det vackra landskapet, naturen? Det går utan vidare att hitta likadana landskapsvyer i Finland, Polen eller Danmark beroende på var i landet man befinner sig. Historien – vilken historia? Karl XII:s eller August Palms? Ingen av dem var särskilt svensk. RFSU som representant för vår öppna syn på sexualitet? (som en gång i tiden kallades ”den svenska synden”) Justitieombudsmannen, rättssamhällets försvarare? Grundlagen? Hur mycket är den värd nu när vi är EU-medlemmar? De kokta kräftorna som ofta är turkiska eller julskinkan? Fredliga Sverige? En gång var jag stolt över att bo i ett land som inte hade varit i krig på 200 år – nu är Sverige ett krigförande land. Och i Malmö står en massmördare inför rätta. Det börjar bli lika våldsamt här som överallt. Språket och litteraturen? Alla har sitt språk och sin litteratur, det svenska är väl knappast bättre än något annat.

Jamen yttrandefriheten då? Knappast en svensk uppfinning men, OK, den är jämförelsevis väl försvarad i vårt land, i alla fall, Offentlighetsprincipen, som däremot är en svensk uppfinning? (eller är den nordisk?) I detta kanske det finns något som kan vara värt att fira.

Föräldrapengen, daghemmen och P-pillren? När jag var ung på 70-talet tyckte jag att det var något svenskt att vara stolt över att inga unga kvinnor behövde bli desperata för att de blev gravida, att alla barn fick vara välkomna. Att alla kvinnor fick möjlighet att förena yrkesliv med familj och att vi fick tillgång till det offentliga livet. Efter en sen start – först 1921 fick svenska kvinnor rösta för första gången – blev Sverige under 50-60-70-talen ett föregångsland för kvinnors rättigheter. Värt att fira och att försvara.

När jag var till sjöss hörde jag uttrycket ”Den enda plats jag vill se en svensk flagga är i aktern på en båt – men där är den en prydnad!” Varför – jo för att den svenska flaggan representerade hyfsade löner och drägliga arbetsvillkor för sjömännen. Jämför man internationellt så jovisst – den svenska arbetarrörelsen, som gett oss ett av världens mest jämlika länder kan man vara stolt över.

Så alltså firar jag yttrandefriheten, rösträtten, jämställdheten och jämlikheten idag!
Biskop Tomas frihetsvisa från 1439: