Chico Buarque, en sista gång

Han är värd en egen mässa.
Den här gången är både text och musik Chicos – dvs orginalet, (översättningen är min).

Construcão (Byggjobb):

Han älskade den gången, som om det var den sista
Kysste kvinnan sin, som om hon var den sista
Och varje barn, som vore det det enda
Gick över gatan steg för steg, försiktigt
Klev upp i konstruktionen, som var han en maskin
Byggde på planet fyra starka väggar
Tegelsten vid tegelsten i en magisk form
Hans ögon skumma av cement och tårar
Satte sig att vila, som om det vore lördag
Åt ris med bönor, som vore han en prins
Drack och snyftade, som en som drunknar
Dansade och log, som om han hört musik
Och snubblade i luften, som om han vore full
Och svävade i luften, som vore han en fågel
Landade på marken och blev en slarvig hög
Blev kvar där mitt på trottoaren
Dog mot enkelriktat och trafiken stördes.

Han älskade den gången, som om det var den sista.
Kysste kvinnan sin, som om hon var den enda
Och varje barn, som var det det förlorade
Gick över gatan steg för steg så druckna
Klev upp i konstruktionen, som om den var stabil
Byggde på planet fyra magiska väggar
Tegelsten vid tegelsten i en logisk form
Hans ögon skumma av cement och trafik
Han satte sig att vila, som om han var en prins
Åt bönor och ris, som vore det det bästa
Drack och snyftade, som var han en maskin
Dansade och log, som om det var det nästa
Och snubblade i luften, som hörde han musik
Och svävade, som om det vore lördag
Landade på marken, som en blygsam hög
Blev kvar där, på de drunknades väg.
Dog mot enkelriktat, allmänheten stördes.

Han älskade den gången, som var han en maskin
Kysste kvinnan sin, som om hon vore logisk
Byggde på planet fyra slarviga väggar
Satte sig att vila, som vore han en fågel
Och svävade i luften, som om han var en prins
Slutade på marken blev en drucken hög
Dog mot enkelriktat och lördagen stördes.

För brödet som man äter, för golvet man sover på,
för tillåtelsen att födas och rätten att skratta.
För att man får andas, för att man får finnas,
Välsigne dig Gud

För gratisspriten som man måste svälja
för röken och olyckan, som man måste hosta
för byggnadsställningarna, som man ska ramla från
Välsigne dig Gud

För gråterskan, som hyllar oss och smädar oss
Och för flugorna, som kysser oss och täcker oss
och för den sista friden, som till sist räddar oss
Välsigne dig Gud

Det går naturligtvis inte att göra dikten rättvisa – den har en mycket exakt rytm och geniala rim. Portugisiskan har så vackra konjunktiver: ”fosse” = vore, ”ouvisse” = hörde.
Lyssna på orginalet!

Mycket vacker blogg med läsning och lyssning av och om Chico Buarque. (Portugisiska)