En liten tös på 60-talet

Jag flyttpackar fortfarande – drar fram allt ur gömmorna, sorterar i högar för ”behålla” och ”slänga”. Ibland dyker ting upp som jag hade glömt var sparade, minnena blir ju med tiden allt grumligare och sammanblandade. Det är med nyfikenhet jag öppnar en pärm med teckningar och uppsatser från skoltiden. Jag blir faktiskt överraskad – så illa skrev jag inte i tonåren, frågan är om jag egentligen skriver bättre nu!

Uppsatsen här nedanför fick jag betyget AB för i november 1961; jag var 13 år och gick i första klass i realskolan i Tierp.

Fripassageraren

Nicolaus-Magnus målar. Han målar en stor tunna alldeles vit. Sedan målar han en svart rand runt tunnan mittpå. Han har gröna byxor och skär skjorta. Det är inte Nicolaus-Magnus bästa kläder, bara de näst bästa. Han skrattar medan han målar. Det gör han inte för att han tycker det är roligt att måla. Han skrattar för att han ska åka till Amerika. Nicolaus-Magnus har alltid velat åka till Amerika, för där finns det skyskrapor och indianer.

Nu har Nicolaus-Magnus slutat måla. Han är trött. Han stoppar ner penseln i målarburken och kryper in i tunnan och somnar. Snart blir det mörkt. Månen skiner. Det ser ut som om den skrattar. Nicolaus-Magnus skrattar inte. Åtminstone syns det inte om han skrattar för han är under tunnan. Nu börjar tunnan röra på sig. Det sticker fram ett par gröna ben under den. Benen börjar gå. Nu springer de. Få se nu – Jo, alldeles riktigt. Benen och tunnan viker av mot hamnen. Där ligger en båt. Den är vit och har två skorstenar med en svart  rand på. Det står något i fören. t-i-l-l  A-m-e-r-i-k-a står det. Nicolaus-Magnus, som är i tunnan, går ombord på båten. Det är inte lätt att gå ombord på en båt med en tunna över huvudet. Åtminstone tycker Nicolaus-Magnus det. Nu försvinner han. Nejmen titta, Båten får plötsligt tre skorstenar! Aha!

Solen skiner. Det har blivit dag. Det börjar bli varmt i tunnan uppe på båttaket. Nicolaus-Magnus pustar. Men plötsligt börjar båten att röra på sig. Då glömmer han att det är varmt. Himlen är blå. Måsarna skriker. Båten tutar och Nicolaus-Magnus är på väg till Amerika.

Lycka till Nicolaus-Magnus!

Jag undrar var jag har hittat historien – enbart egen fantasi är det inte. Redan då var jag en bokläsare – jag kanske rent av har plankat alltihop? Jag är road av den naiva, litet manierade stilen. Det var nog ett mycket medvetet val – så barnslig var jag inte. Det skulle kunna ha varit texten till en bilderbok; jag läste en hel del barnböcker för mina småsyskon.

(Publicerat i Stänl och Flikar 6 augusti 2011)

(Kommentar 2024: Jag tror nog att jag hittade på det här alldeles själv, man ska inte vara så blygsam)