Ett par guldkorn

Min Petrarca-vurm har fått mig att beställa en biografi:
Morris Bishop, Petrarch & his time. På vägen dit snubblade jag över följande:

Är det inte en ljuvlig bild? – Borgerlig familjesamvaro innan TVns och datorspelens tidevarv, fridsam läsning medan mor och ev. döttrar fixar till söndagssteken. 😉 Det är en illustration till en novell av Bishop publicerad 1947 i The New Yorker: The reading machine. En sån bild väcker nyfikenhet. Är man riktigt nyfiken laddar man hem novellen på The New Yorker.

Under mina strövtåg på webben hittade jag också detta klipp om kärlekens irrvägar. (Med en blinkning till den kanske alltför allvarlige Francesco Petrarca.)

Nå, du ska få sista ordet, Francesco, du var understundom både klarsynt och uppriktig om dina svagheter. Om kärlekens kval:

Min olycka kan sägas vara den värsta tänkbara: under någon sorts kuslig vällust livnär jag mig på tårar och lidanden till den grad att jag endast mot min vilja kan upphöra med det.

Ur Petrarcha, Min hemlighet, Atlantis 2002.

(Publicerat i Stänk & Flikar 22 februari 2011)