Carolus Linnaeus, inte bara botanikens fader och växternas namngivare utan också en poet med innerlig känslighet för naturens alla skepnader. Han lärde oss se.
.. varje växt leder sitt ursprung från ett enda och därtill mycket litet frö. [ …] På samma sätt hava alla välluktande blommor och de skönaste liljor blivit danade, eggande våra sinnen till förundran, då vi med välbehag betrakta dem, ty de äro icke annant än med vatten och luft på oförklarligt sätt förenad mylla.
Naturens beskådande ger en försmak av den himmelska sällheten, en beständig själens glädje och en början till dess fullständiga vederkvickelse samt är högsta spetsen av mänsklig lycka. Då själen därav göres delaktig, blir han liksom väckt ur en tung dvala och vandrar omkring i ljuset, glömmande sig själv och tillbringande sitt liv i ett, så att säga, himmelskt land eller i en jordisk himmel.
Carolus Linnæus: Systema naturae, 1735 & De curiositate naturali, 1740
Lustigkulles Stänk & Flikar 
Kommentarer