Vid Babij Jar finns ingen minnesstenTvär som en skrovlig gravskrift är ravinenJag känner skräck. Jag är idag med ensså gammal som hebréerfolket.Det är som vore jag en jude självJag vandrar genom forntidens EgyptenJag dör fastnaglad vid ett korsoch jag bär ännu spår efter spikarna. Det… Read More
Någon gång i mitten av 1300-talet skrev Francesco Petrarca; gammal, trött och modlös. Det är som om jag hörde min kvinnas röst beständigt kalla mig; och dag för dag har så mitt inre och mitt yttre jag förändrats, modet slocknat i mitt bröst på bara… Read More
Liv Strömquist och Horace Engdal hittade två av mina absoluta poetfavoriter på sin bildningsresa i SVT2: Anna Achmatova och Fernando Pessoa. Dessutom en helt ny bekantskap, Giacomo Leopardi som jag kommer att försöka lära känna. Ändå en ganska god behållning av en TV-serie. Nersidan har varit att programmen var… Read More
Om de bebodda världarnas rikedom I några världar har man bekräftat Riemanns förmodan om primtalen I några världar avtvingar man uråldriga svampar utdragna bekännelser I någon värld är det djupa mörkret genomlyst av underbara talande stenar I rätt många världar varar sommaren ett århundrade, och… Read More
Jag tror på den ensamma människan Gunnar Ekelöf Jorderiks gull Stoft är och mull, Himlen allen är av salighet full psalm 365 gamla psalmboken +++ Jag tror på en helig allmännelig offentlig sektor De levandes uppståndelse och ett jävla liv Jag tror på det jävla… Read More
Att det skulle ta så lång tid att hitta henne: Elisabeth Barrett Browning, brittisk 1800-talspoet. – Wow! How Do I Love Thee? (Sonnet 43) How do I love thee? Let me count the ways. I love thee to the depth and breadth and height My… Read More
Varifrån kommer orden? vilka ljud gneds mot varandra så att de blev till vid vilken flinta tände de sin veke vilka vindar förde dem till våra munnar Deras förflutna är sorl av återhållen tystnad gny från smältande materia grymtande från skämt vatten Ibland smalnar de… Read More
Tyst är lunden, och sjön, som kysst strandens somnade ros, är tyst. Aftonskimret, som milt besken tempelkullen, har bleknat ren stilla, drömmande stilla. Tysta stjärnor ur havet gå, stilla palmernas kronor stå, sen därunder i myrtenskog vinden suckade nyss och dog stilla, drömmande stilla. Tyst… Read More
Stänk och flikar 