Petrarca – Som den skiraste spets …

ur ”Il Canzoniere” av Francesco Petrarca

Dikt nr 3 (sonett)

Välsignad dagen, månaden och året
årstiden, veckan, timmen och minuten
det sköna land, den plats där pilen skjuten
från Amors båge, tillfogade såret

som jag i hjärtat bär – välsignad stunden
då han den ljuva plågan först mig gav
och gjorde mig till denna kvinnas slav,
av hennes sköna ögon evigt bunden.

Välsignade de gånger som jag ropat
min härskarinna namn, av gråt förtärd,
och suckarna, begäret, i var åder;

och mina blad välsignade som hopat
beröm åt henne, och min tankes värld
där hon allenast, ingen annan råder.

Dikt 30 (sestina)

En kvinna såg jag under grönskad lager
långt vitare och kallare än snö
som undgått sol i många långa år;
och så behagade mig hennes hår
och blick och  tal, att hon för mina ögon
står ständigt nu, bland bergen och vid strand.

Först då skall mina tankar nå sin strand
när gröna blad har flytt från vintrig lager,
min själ blir lugn och torra mina ögon
när man ser frusen eld och glödgad snö
Så många strån finns inte i mitt hår
som jag för denna dag vill vänta år.

Men eftersom de flyger, tid och år
och inom kort vi står på dödens strand
med glänsande eller med askgrått hår
följer jag skuggan av min ljuva lager
igenom brännhet sol och genom snö
tills sista dagen sluter dessa ögon.

Av ingen skådades så fagra ögon
i vår tid eller släktets första år,
de smälter ner mig såsom vårsol snö.
Av Amor leds min tåreflod mot strand
och fram till foten av min hårda lager
med diamant till grenar, guld till hår.

Jag fruktar ha bytt ansikte och hår
innan hon vänder mot mig sina ögon
av nåd, min avgud, formad skönt av lager.
Om jag ej räknar fel är det sju år
idag som suckande från strand till strand
jag gått i nätter, dagar, hetta, snö.

Eld inombords och utåt bländvit snö,
med dessa tankar, blott med annat hår
skall gråtande jag följa varje strand
för att beveka kanske någons ögon
som föds till världen efter tusen år
om så långt liv beviljas odlad lager.

Topas i solen, på ett lager snö,
förbleknar mot det blonda hår, de ögon
som leder mina år så snabbt mot strand.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s