Mary Godwin, Frankenstein, resumé

Intrigen, så kort det går:

Kapten Robert Walton är som upptäcksresande på väg till  Nordpolen med sitt skepp. Fartyget har fastnat i isen när man en dag på långt avstånd ser en mycket storvuxen man med hundspann som passerar på färd norrut. Några timmar senare hittas en annan man nästan ihjälfrusen, han plockas ombord. När han har återvunnit sina krafter berättar han sin historia för Walton. Han är den framstående vetenskapsmannen Victor Frankenstein. Vi förstår genast att han har något enastående att berätta.

Först lär vi känna den vetgirige och nyfikne pojken, som läser på egen hand, fascinerad av naturen och naturfilosoferna. Hans tidiga barndom var harmonisk, en omtänksam far, bröder, systrar. Han växer upp till den alltmer ärelystne unge mannen, som studerar för tidens mest framstående vetenskapsmän. Genom stor flit, intelligens och hängivenhet blir han en av de bästa vetenskapsmännen inom naturfilosofien. Så får han idén att hans kunskaper ska resultera i mer en bara texter; han vill skapa något, passera gränser från kunnande till handlande. När idén fått fäste kan han inte släppa den, han blir besatt och till sist har han lyckats. Han har tillverkat och gett liv åt en människoliknande varelse, stor, stark och ful.

Klockan var redan ett på morgonen. Regnet smattrade sorgligt mot rutorna och ljusen hade nästan brunnit ner när jag i dess falnade skimmer såg varelsens matta, gula öga öppna sig. Den andades tungt, och en krampartad rörelse genomfor dess lemmar.

Det gick alltså ganska stillsamt till, inga ljungande blixtar eller hemska vrål. Men Victor inser genast sitt misstag. Han hade i flera års tid arbetat dag och natt för att skapa något vackert men den varelse som nu vaknar till liv är hemsk. Ful och skräckinjagande. Han flyr till sitt sovrum, varelsen kommer under natten dit ser på honom med sina tomma ögon. Victor rusar ut på stan, vacklar runt gripen av ångest och ruelse. Först efter många timmar vågar han sig tillbaka, tillsammans med en vän – då har varelsen försvunnit. Victor plågas ständigt av skuld och ångest för vad han har gjort, men säger inget till någon, försöker hålla skenet uppe. Ungefär ett år senare dyker varelsen upp igen. Victors lille minste bror, bara ett barn, har blivit dödad. Victor ser varelsen i nattmörkret vid brottsplatsen. Han förstår då att han har fått en fruktansvärd fiende. Han lever sedan i ständig skräck och förtärs av skuldkänslor. Efter ytterligare en tid stöter han ihop med sin skapelse, högt upp i bergen på en glaciär – han berättar allt vad han varit med om för Victor (och oss).

Varelsens historia är bokens innersta kärna. Han var till en början alldeles som nyfödd och ren, men med en vuxen mans behov och övermänskliga krafter. Han irrar runt innan han hittar ett skjul på en lantgård där han kan hålla sig gömd. Familjen på gården är fantastikt goda, vackra, toleranta människor – men sorgsna. (MGW har skapat en närmast kitchigt sockersöt idyll.) De blir varelsens modeller som han studerar för att försöka bli människolik. Han frestas efter en tid att ge sig till känna, han är ensam, vill få vänner och kärlek – då spricker hela den vackra tavlan. Alla blir skräckslagna. Han måste ge sig iväg och allt blir elände. Man flyr för honom och kastar sten på honom, hatar honom. Sä småningom blir han likadan: Han blir sådan som människorna ser honom. Ett olyckligt monster. Han börjar drivas av hämndbegär mot den man som skapade honom. Så börjar han förfölja Victor Frankenstein och mörda och förstöra allt som han håller kärt.

Jag hade gett upphov till oåterkalleliga lidanden, och varje dag levde jag i fruktan för att monstret som jag hade skapat skulle begå någon ny vidrighet. /…/  När jag tänkte på honom gnisslade jag tänder, mina ögon flammade och jag önskade innerligt att kunna släcka det liv som jag så tanklöst hade skapat.

Varelsen vill att Frankenstein ska skapa en kvinnlig partner till honom, så att han kan få uppleva kärlek. Då lovar han att lämna alla ifred. Men Victor vågar inte. Resten av historien handlar om hur Frankenstein försöker undkomma monstrets illdåd och när det inte lyckas börjar förfölja honom för att döda honom. Tills vi är tillbaka på det infrusna fartyget vid nordpolen och kapten Walton. – Slutet ska inte avslöjas av mig här. Läs!

Till Det var en mörk och kulen natt …

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s