Vid Babij Jar finns ingen minnessten
Tvär som en skrovlig gravskrift är ravinen
Jag känner skräck. Jag är idag med ens
så gammal som hebréerfolket.
Det är som vore jag en jude själv
Jag vandrar genom forntidens Egypten
Jag dör fastnaglad vid ett kors
och jag bär ännu spår efter spikarna.

Det är som vore jag Dreyfus.
Kälkborgarna har angett mig och dömt mig.
Jag står förvirrad, smidd i bojor.
bespottad, hetsad och förtalad.
Så damer i brysselspetsar sticker mig
i ansiktet med sina parasoller

Det är som vore jag en pojke i Bialystok –
det flyter blod, blod flödar över golven.
På krogen hetsar demagoger
som stinker av brännvin och lök.
Jag sparkar av stövlar, i vanmakt.
Förgäves ber jag bödlarna om nåd.
Och skränande: ”Slå judarna och rädda Ryssland”
misshandlar en mjölnardräng min mor.

Det är som vore jag Anne Frank – så spröd
och genomskinlig som en kvist i april.
Jag älskar. Jag behöver inga fraser.
Allt som behövs är blickarna som möts.
Så föga kan man se. Så få är dofterna.
Förbjudna är oss trädens löv och himlen.
Men mycket mycket återstår – vi kan
i rummets mörker omfamna varandra.
”Är det någon som kommer?” Nej,
ängslas ej. Det ljud du hör är vårens.
Så kom till mig. Så räck mig dina läppar
Är det någon som bryter sig in?
Nej det är det sista
isarna som går upp.

Vildgräset susar över Babij Jar, och träden
står likt stränga domare.
Allt skriar ljudlöst här.
Jag står med blottat huvud
och känner hur jag sakta grånar.
Jag själv är blott ett ljudlöst skri
över de tusenden som vilar här.
Jag är var pojke som blev skjuten här.
O ryska folk, mitt ryska folk, jag vet
att du i djupet av din varelse
är internationellt. Men alltför ofta
har män med besudlade händer
brukat ditt rena namn.
Jag känner mitt hemlands godhet.
Hur vidrigt då att judehatare
djärvts kalla sig stolt
”Det ryska folkets förbund”!
I mig finns intet
som kan glömma detta!

Må internationalen ljuda
som en dånande fanfar
när jordens siste judehatare har
lagts i sin grav!
I mina ådror finns det inget judiskt blod.
Men de som hatar judar
hatar mig
krampaktigt i sitt hat
som vore jag en jude själv.
Och därför
är jag en äkta ryss!

Jevgenij Jevtusjenko 1961