Ett fyrfaldigt leve för alla författare, alla bibliotek och andra bokvårdare och boksamlare!

”Att låta själen vandra bland alla tider och platser, låta den stanna till än här, än där, samtala med alla de berömda männen och på så vis glömma alla de illvilliga som finns omkring oss, kanske rent av glömma oss själva för ett ögonblick … att ägna sig åt att läsa och skriva, använda det ena som en avkoppling från det andra, läsa det som de gamle skrev och skriva det som våra efterkommande ska läsa… att visa vår tacksamhet till de gamle genom att sprida kännedom om deras namn, om de är okända, att väcka nytt liv i dem, om de har fallit i glömska, dra fram dem ur tidens bråte, föra deras namn vidare så att våra barnbarnsbarn kan vörda dem, bevara dem i våra hjärtan, känna deras sötma på våra läppar – kort sagt, att på alla sätt älska dem, minnas dem, vörda dem och ge dem, i den ringa mån det är oss möligt, det erkännande som de är värda.”

Francesco Petrarca, författare till citatet, var en hängiven bokälskare och filolog. Han samlade och kopierade, eller lät kopiera, allt han kom över av gamla handskrifter.
Utan alla dessa män och kvinnor under antiken och medeltiden, som kopierat, analyserat, tolkat och kommenterat vad de gamle skrivit, hade vårt gemensamma arv försvunnit in i glömskan. Det har suttit skrivare  och arbetat enträget, i fjärran östern och mellanöstern, i forna Persien, Assyrien och den övriga arabiska civilisationen. Flitiga munkar och nunnor i medeltidens alla kloster och många många andra har också deltagit i detta gigantiska verk.
.
Källa: Anders Bergman, Petrarca och litteraturen, Italienska Kulturinstitutet, 2012,  s 164 ur ”De vita solitaria”
Bilden är från en handskriven kopia av Petrarcas ”Vita Solitaria” (Det ensamma livet) från tidigt 1400-tal. Källa: Bodleian Libraries