Törs man hoppas på ett lyrikpris?

Ko Un, den koreanske mycket produktive och folkkäre poeten är värd priset och det brådskar – han är över 80. En mästare på koncisa miniatyporträtt av människor och öden och en demokratiförkämpe. Det finns tre volymer i svensk översättning: ”Fråga månskenet om vägen” och ”Stundens blomma” (Anmälan i DN), och ”Tusen fotspår och andra dikter” som innehåller urval ur hans ”Maninbo” där han skildrar människor från sin hemby. I original är det ett mastodontverk på 30 volymer.

Krusningarna på vattnet

Titta! Rör sig krusningarna på vattnet
därför att en krusning började röra sig?
Nej.
Det är bara så att alla krusningarna rör sig samtidigt.
Allt gick snett från början.

Adonis, syrisk poet i exil. Inte lika lättillgänglig, ibland direkt svår. Han är ju förankrad i en annan kultur än den västerländska och mycket lärd. Hans ”Boken, platsens gårdag” kräver att man sätter sig in i muslimsk historia. ”Detta är mitt namn” är mer lättillgänglig.

Niffari

Min sol har gjort mig till trädens like,
flodernas like,
de fattigas like –
Fråga solen
hur den har drivit mig i landsflykt

Den har utstått mig i flykten, bokstav för bokstav
på vägarna och exilens tungor,
Fråga dem inte

Åt solens avgrund har jag överlämnat mina steg.
Åt landsflykten mitt ansikte.