comment 1

Världspoesidagen …

… borde kanske firas med någonting högstämt om livet, döden och evigheten. I stället hittar jag den här ramsan om ensamhet och längtan, anspråkslös som en visa. En bön om att det borde finnas någon att be till, en fråga om vad man ska ta sig till med sig själv.

Om jag går vid min sida
vem går vid min sida
var är vännen som såg mig gå
som såg mig gå
dit jag längtar så

Om jag går tättintill mig
trygg tättintill mig
när jag går dit jag måste gå
när jag måste gå
för jag längtar så

Om jag följer min längtan
rädd med min längtan
om jag går dit min längtan går
om jag måste gå
för jag längtar så

Finns det någon som ser mig
någon som ser mig
finns det någon som ser mig gå
när jag måste gå
dit min längtan går

Går jag ensam om natten
vem går här i natten
var är vägen jag måste gå
jag som måste gå
dit jag längtar så.

Kristina Lugn ur Hej då, ha det så bra!

Annonser

1 Comment so far

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s