Nyss hemkommen från min vinterresa vittjar jag posthögen som har byggts upp på dörrmattan. Jag hittar, som en ljusglimt i vinterrusket, nr 6/2012 av Lyrikvännen. Det har temat nonsens och är fyllt av bubblande ordglädje! Alla de godaste nonsensrussinen utpillade ur den svenska litteraturhistorien och serverade med välkryddade kommentarer; Spirituellt nonsens av en lång rad författare, från Amqvist och Ekelöf till Ida Börjel och Joakim Pirinen, från A:lfr-d V:stl-nd till Sonja Åkesson ryms i den lilla volymen. Kan inte beskrivas, måste läsas! Kommer absolut att bli bruksläsning i livets alla skeden, kanske framförallt när det är motigt!
Vad är nonsens – det är inte parodi, inte absurdism, inte parafras, inte parodi och inte pekoral men kan vara allt detta också. Björn Sundmark försöker reda ut begreppen vilket inte är så lätt för en nästan definitionsmässigt svårfångad konstart. Nonsens är enligt SAOL ”meningslöst innehåll, struntprat” men på något underligt sätt, kan också till synes slumpmässigt staplade ord och bokstäver få ett innehåll. För att bokstavsmassan ska kunna kittla gommen på det lustfyllda sätt som vackert nonsens gör, krävs en koppling, om än aldrig så subtil, till någon erkänd genre eller form. ”… det är i balansen mellan sans och sanslöshet som spänning och kreativitet uppstår.”
Anders Mortensson skriver om de två stora nonsensskribenterna Almqvist och Ekelöf på ett sätt som lockar till att leta rätt på vad nonsens (eller ”strunt” som de kallade fenomenet) som kan finnas i bokhyllan av dessa mångsidiga författare. Här ett exempel på kvasivetenskapligt strunt av Almqvist, ur ”Svenska rim”:
Glöm ej min vän, uti din Poesi
att göra allting plastiskt.
Medsamma laga ock att allt däri
blir drastiskt.
Behandla dina ämnen ett-tu-tri-
idiosynkrastiskt.
systemets asymptoter gå förbi
rent parafrastiskt,
och utför hela din peripati
paronomastiskt,
men avhugg motståndspunkterna häri
ikonoklastiskt:
Då ska du slutligen ditt verk få si
fullt kolokvastiskt.
Fullt av underbara ord! Jag roade mig att slå upp dem jag i min okunnighet inte kunde betydelsen av i SAOL (se nedan) och konstaterar att det är min okunnighet som gör dikten nonsifierad – kanske ska den hellre kallas parodisk. Under alla omständigheter är det ett recept på hur strunt kan skapas.
Ett till Almqvistcitat: ”det är svårt, det är otroligt och obegripligt svårt, det överskrider nästan mänskliga krafter, att skriva strunt.”
idiosynkrastiskt = överkänsligt mot något, ofrivillig motvilja
peripati = peripatetiska skolan var en filosofisk skola i det antika grekland
paronomastiskt = som bygger på ljudlikhet
ikonoklastiskt = ikonoklast är en bildstormare
kolokvastiskt = hittar jag inte men kan nog härledas till kollokvium som betyder vetenskapligt samtal
Ja, en så bra idé! Det är nog dags för nonsens och strunt, så skönt det verkar. Jag hade en ungdomsperiod med sånt som patafysiken och Lewis Carroll, så det blir ett återvändande och kanske återanvändande. Bilden är förresten underbar!
GillaGilla
Bilden tog brorsan Göran när vi var och besåg skulpturer av bl.a. Jaume Plensa på Pilane 2009. Användbar i en litteraturblogg.
GillaGilla
”bubblande ordglädje”! : D
GillaGilla