En ny dag genomtindrad. Ljuset varken bär eller brister.
Ur mörkret gror ett fjäll, finner sin form.
Plogbilen klämmer sitt slamrande eko mellan fjällsidorna.

Stunder stilla som minusgrader. Och inte så mycket som ett
musfjät på trappan.
En morgonkråkas ensamhet …
(I mörkertiden är det sällskap också i kråkan.)

Ur Mellan husen, bilder från lofoten

Jag är hemma hos mor och far, bläddrar i mors konstböcker. Han är inte bara en gudabenådad akvarellist, Lars Lerin, han kan skriva också. Boklistan är imponerande.