comment 1

När det är som mörkast …

En ny dag genomtindrad. Ljuset varken bär eller brister.
Ur mörkret gror ett fjäll, finner sin form.
Plogbilen klämmer sitt slamrande eko mellan fjällsidorna.

Stunder stilla som minusgrader. Och inte så mycket som ett
musfjät på trappan.
En morgonkråkas ensamhet …
(I mörkertiden är det sällskap också i kråkan.)

Ur Mellan husen, bilder från lofoten

Jag är hemma hos mor och far, bläddrar i mors konstböcker. Han är inte bara en gudabenådad akvarellist, Lars Lerin, han kan skriva också. Boklistan är imponerande.

Annonser

1 Comment so far

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s