comments 6

Avklädd grabbfantasi

On the road från 1988 i översättning av Jan Nyström och Lars Wilson

I den läroplan vi följde i 60-talets gymnasier ingick som nästan obligatorisk läsning Jack Kerouacs On the road. Rekommenderad av alla litteraturlärare. Jag undrar om någon av mina klasskamrater verkligen läste mer än de utdrag som fanns i skolantologierna, den är ganska svår — men många låtsades ha läst den (Jag försökte men kom inte så långt.) Alla romantiserade den; boken var mytisk. Det här var innan 70-talets kvinnorörelse började avslöja grabbmyterna. Pojkarnas puberala, frustrerade fantasier hade fritt spelrum. En skildring av ohämmad manlig lustutlevelse gick hem. För oss tjejer var sex en balansgång mellan, å ena sidan, skräcken för att bli skandaliserad som lättfotad och bli med barn och å den andra, rädslan för att hamna utanför, utan kärlek, stämplad som torrboll. (OK – jag överdriver en liten smula!)

Litteraturen var i ännu större utsträckning än idag skildringar av det maskulina universum, av och om män. Från Odysséen, till Don Quixote till De tre musketörerna, till Zolas Nana, till Strindberg, Hemingway, James Joyce, Kurt Vonnegut till … man var så van vid det att man inte tänkte på det. När så småningom Erica Jong (Rädd att flyga), Susanne Brögger (Fräls oss från kärleken) och Birgitta Stenberg (Kärlek i Europa)  lanserade samma frihetsidé men med kvinnlig utgångspunkt började man äntligen förstå hur massiv den manliga dominansen varit.

On the road i Einar Heckschers översättning, 2008

On the road är en grabbfantasi, tjejerna är statister, naturligtvis är det så, det hade inte kunnat vara på något annat sätt. Den bygger på en förförisk idé: Frihet finns därute, friheten från ansvar och livsfientliga inskränkningar. Friheten att uppleva, älska, leva ut all lust och längtan utan att behöva ta konsekvenserna. Att det är en omöjlig dröm gör inte boken till en dålig bok – den hade en enorm betydelse för hela den våg av ungdomsrörelser som växte fram några decennier senare. Och hade begreppet Road Movie överhuvudtaget funnits utan Kerouac?

Nu går Walter Salles filmatisering av boken på biograferna. Den har blivit sågad längs marken av alla. Förvånande. Jag såg den och tyckte om den för den fantastiska musiken, fotot, tidsskildringen. Jag blev berörd av Salles skildring av mytens baksida. Den darrande, svettdrypande abstinensångesten som kommer som ett brev på posten efter orgierna och den absoluta egoism som drogmissbruk leder till är övertygande skildrat. Kirsten Dunst gör också ett fint porträtt på litet utrymme som desperat, många gånger sviken småbarnsmamma. Däremot är berättelsens andra kvinnliga huvudroll helt obegriplig. Mary Lou flyter med så oföränderligt fräsch, oberörd och förlåtande trots all sprit och röka, hon ställer alltid upp, osannolikt ljuv.

Jag tycker inte att Salles romantiserar, tvärt om. Men de som inte gillar filmen för att de upptäcker att Kerouacs hjältar inte var så förtjusande och att frihetsdrömmen i On the road måste haverera blir såklart besvikna. Likaså de som tror att Walter Salles skulle ha kunnat ge mer än marginella roller till kvinnor — han kan ju inte skriva om boken.

Recensioner HÄR.

Här läser Jack Kerouac själv sista sidan ur On the Road:

Man kanske äntligen skulle försöka läsa hela boken!?
En annan variant av samma myt, heltigenom njutbar:

Annonser

6 Comments

  1. Boken har jag läst och filmen vill jag se. I min skola lästes inte Kerouac (undrar om de usla ”svenskalärare” jag hade ens visste vem han var). Jag har alltid silat den där nomadiserande tillvaron genom rosafärgade glasögon (och ja, jag vet att det är helt förkastligt för baksidan är sannerligen inte vacker och/eller behaglig- speciellt inte för den som är ”at the receiving end”.) On the Road again med Canned Heat väcker många nostalgiska minnen från en fri och ganska ansvarslös tid i mitt liv…..

    Gilla

    • Jag skäms nästan för att jag inte har läst On the road – den tillhör definitivt 1900-tals kanon. Men det blir väl någon gång av.Har lagt till en länk till recensioner.

      Gilla

  2. Plötsligt sköt antalet besökare i höjden. Var förbryllad – tills jag insåg att många nog väntade sig något mer bokstavligt naket med sökorden ”fantasi” och ”avklädd”. Så kan det gå när inte …

    Gilla

  3. Visst är romanen On the Road läsvärd, men till skillnad från många andra klassiker känns det inte direkt tidlös.

    Ett intressant tidsdokument. Den skildrar amerikansk frihetslängtan och visionära tankar på ett levande sätt, tycker jag. Walt Whitman talade visserligen om ungefär samma saker långt tidigare. Men Kerouacs sätt att skildra kvinnor och svarta människor känns verkligen fördomsfullt.

    Jag tycker att det var spännande att läsa Carolyn Cassadys självbiografi Off the Road.

    MVH

    James

    Gilla

  4. Som jag minns det läste jag ”På drift” på biblioteket nån gång under högstadiet (-64? -65?), sedan någon kompis berättade hur hon fnittrat över sexskildringarna (det visade sig senare att hon bara bläddrat och råkat läsa något enstaka för henne ”fult” ord). Jag tror att jag tyckte boken var välskriven men exotisk och osannolik, men så var det med så många andra romaner när man var ung. Fast det där att han skrivit den på en lång pappersrulle, det var häftigt minns jag. Och så opraktiskt när man själv försökte.

    Gilla

    • Hej Lena – kul att du tittar in!
      Jag har ett till inlägg om ”On the road i huvet det tycks bara aldrig bli skrivet. Det handlar om likheten mellan Gösta Berling och Dean … verkar långsökt men det finns där och jag får det inte ur huvet. Endera dan tar jag mig samman och skriver nå’t igen. …

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s