Bo Setterlinds diktning har jag aldrig brytt mig om. Den där slängkappan och slokhatten var avskräckande – mera fåfänga är poesi, har jag tänkt. Men i det lilla antikvariatet i Vadstena hittade jag den här. Jag är svag för vackra omslag …
… och på insidan av pärmen finns en dedikation av författaren! Litet kul! Dessutom är boken jämnårig med mig. Alltså har Setterlind fått en chans.
Bland allt det litet för vackra hittar jag den här:
Tystnaden
Ingen har mött tystnaden
som den vilar i en sjö om aftonen
vi har känt på glasblå ytan
sval den bär sin vattenkula i sin handIngen har sett tystnaden
som den lyser djup i våra ögon
vita svanmoln i en spegel
glider in mot land.
Kunde vara vid Vättern en klar och sval sensommarkväll.
Annonser
Jag som också var med ”på den tiden” minns Bo Setterlind, precis som du- yvig- lite jobbig och väldigt självupptagen. Det inbjöd inte till läsning. Jag har också ändrat min inställning (eller reviderat den, kanske man ska säga) och har numera flera av hans diktsamlingar i hyllorna. Så roligt att du hittade en bok med dedikation! Mycket vacker dikt.
GillaGilla