comment 0

Världens förste sportjournalist …

… skulle man kunna kalla Pindaros, som besjöng segrarna i sin samtids olympiska spel  i Olympia på Peloponnesos. Efter den överdådiga och påkostade invigningsfesten i London känns hans dikter som ett svalkande balsam:

Hieron, som hyllas här, vann kappridningen vid olympiaden 476 fKr. Eller mera exakt, hans slav gjorde det – det är inte ryttaren utan ägaren till ekipaget, som Pindaros odödliggör. Man får inte veta mycket om själva tävlingen, dikten handlar mer allmänt om att tävla och vinna, om den berömmelse som segrarna medförde. Hierons slav gav, med Pindaros hjälp, sin ägare evig ryktbarhet. Eller, för att vara exakt, 2488-årig. Hur många av dagens sportjournalister kommer att läsas om 25 sekler?

Jag funderar på ryttaren – hade han ens något namn? Det var troligen en pojke, ett barn. Man använde barn som ryttare för att de är lätta. Fick han något extra att äta den dagen? Blev han överhuvud taget uppmärksammad? — En anonym skulptör från ca 200 fKr har i alla fall förevigat någon av ryttarpojkens medbröder i en bronsstaty. Modellen var troligen afrikan, ca 10 år gammal. Den finns att se i Athen, på arkeologiska muséet.

Pindaros, Olympiska och Pythiska oden, Natur och Kultur 2008.
Mästerligt översatt av Ingvar Björkeson, mycket intressant förord av Sture Linnér.

P.S: Jag måste lägga till en bild till. Bildhuggaren Heinrich Eder har gjort en skulpturgrupp för att hedra den lille ryttaren från Artemision. Han har fått vingar, det är fint. Och hur det nu kom sig – det tycks som att han med tiden har överglänst sin ägare i ryktbarhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s