Strövtåg. Framåtböjda liksom nosande går vi ut i sommargrönskan – den som ropar till oss genom fönstret och den som finns i det stora minnet dit vägen går till länge, länge sedan, då den var lika grön eller grönare.

Vi söker namn, vi hittar spår, vi anar hur vi hänger ihop med det levande och med det förflutna i vetenskap och dikt. Djupsinniga lyckas vi aldrig bli men vi har ganska roligt.

Citerat ur förordet till Se blomman, en bred och lyrisk skildring av botanikens kulturhistoria från 1600-talet och framåt. Den är skriven av den mångsidiga Kerstin Ekman och den lärde idéhistorikern Gunnar Eriksson, båda hängivna amatörbotanister. Det handlar om vårt förhållande till det som växer, hur vi har betraktat det levande som omger oss och som vi är en del av. Boken låter oss se med olika temperament och ur olika synvinklar. Det är ett brett spann mellan bröderna Erikssons obekväma och strapatsrika vandring genom Padjelanta på 1950-talet till Linnés Lappländska resa 200 år tidigare. Kärleken till blommorna och nyfikenheten har de gemensamt.

Jag har inte läst ut boken. Den är så tät att det fungerar bäst att läsa ett kapitel i sänder. Man får mycket att fundera på:

Sinnligheten i Goethes Die Metamorphose der Planzen t.ex. Han strövar med sin käraste Christine genom ängarna i utanför Weimar och visar henne i detalj hur växterna utvecklas från frö till planta till blomma och via befruktning till frö igen. På ett elegant och diskret sätt länkar han över till att förklara henne sin kärlek:

Å, betänk då hur också bekantskapens spirande giuldkorn
såsmåningom växte i oss upp till en vanans makt,
vänskap blev uppenbarad däri med kraft i vårt inre
och hur Amor till sist alstrade blommor och frukt.
Tänk hur vi tagit emot av helt skilda naturens gestalter
känslans gåvor i lån, ännu stadda i växt.

Gläd dig jämväl åt den dag som är! Vår heliga kärlek
strävar till högsta grad av likhet i sinnelag,
lika åsikt av tingen på det att paret tillsammans
binds i harmonisk blick, finner en högre värld.

Vi får läsa om hur Rousseau använder studiet av växterna i sin undervisnings av de små:

Ger vi era barn enbart en nöjsam sysselsättning förlorar vi hälften av vad vi vill uppnå, vilket är att samtidigt roa dem, öva deras förstånd och vänja dem vid att vara uppmärksamma. Innan vi lär dem ge namn på vad de ser, låt oss börja med att lära dem se det.

Vivi Täckholm har beskrivit hur man skördar dadlar i Egypten: Först måste man skjuta med gevär in bland fruktklasarna så att de ormar som livnär sig på fåglarna som äter bären, skräms iväg. Bara en liten detalj i samspelet mellan naturen och människan.

Blandningen mellan botanisk lärdom och de kuturhistoriska utflykterna är både givande och roande. Detta är riktig semesterläsning – jag föreställer mig att man helst borde ta boken med sig ut på en lämplig äng, liten matsäck kanske, sol och fågelsång, skuggan av ett vackert träd därtill …. Så snart de rätta förutsättningarna infinner sig är det precis vad jag tänker göra!

Se blomman, Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson, Bonniers, 2011