comment 1

Yarden

Äntligen läser jag boken som det har skrivits och talats så mycket om. Kristian Lundbergs Yarden som handlar om den tid han arbetade i bilhamnen i Malmö.

Det här är en historia om elände, smuts, hopplöshet, fattigdom — om det mest förnedrande förtrycket, berättad med det vackraste språk man kan tänka sig, precist och skimrande. På bara 144 sidor mycket tät text ryms ett människoliv.

Boken handlar om en man som varje morgon vaknar, dricker kaffe, går till jobbet, arbetar 8 timmar med att flytta bilar, tvätta bilar, skotta snö i blåst och bitande kyla. Sedan går han till sitt andra jobb ett par timmar, sedan hem, sover … Han tänker – det är hans tankar som blir själva berättelsen. Jag är så imponerad av att Kristian Lundberg kan få det att framstå, som om historien föds eller byggs medan man läser den. Texten kommer så nära, man är i ordflödet. Det är jag och presens, en liten bit i sänder får vi veta hur han har levat, vad som har hänt. Boken ger sken av att vara självbiografiskt sann. Kanske är den det  …

Det är inte enkelt. Det är inte heller de enkla berättelserna som förtjänar att bli nedtecknade.

Nu när jag skriver detta kommer det ett plötsligt åskväder; himlen stiger och på ett par sekunder blir världen förändrad, den tyngs ner av de elektriska strömmarna som river längs himlen. Vi är små elektriska varelser som lever under en oändlig tyngd. Varje människa är en reservoar av minnen och hopp. Om jag inte tittar tillbaka; om jag inte stannar och låter världen stiga upp genom mig förvandlas jag snart nog till ett ting, ett träd, ett avstånd.

Också detta åskväder som jag nu fångar i berättelsen finns i mig.

Fattigdom förnedrar. En människa som inte ens har råd att åka kollektivt utan går till fots har just inga resurser till något annat än att överleva. K L har tjugo minuter varje morgon då han skriver dikter. Han har orden och det räddar honom.

K L har fått flera utmärkelser för Yarden och fantastiska recensioner. Lyssna på Maria Edström t. ex.
Efterföljaren Och allt ska vara kärlek gav honom årets Sveriges Radios Romanpris.

Ett citat till:

Vad är det för en mörk dödslåga som slår upp sitt bländande sken? Varje rad jag skriver ner antänds; flammar upp och försvinner igen lika snabbt. Det är en dödsbok; och varje slag döden slår skapar också liv. En plötslig ingivelse, en blixt som kastade sig mot mitt hjärta och elektrifierade världen. Ja, jag måste berätta. Först: inte kan jag berätta allas historia? Nej sannerligen inte. Jag berättar min.

Annonser

1 Comment so far

  1. Pingback: Om likgiltighet och feghet | Stänk och flikar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s