comment 0

Trollflöjt utan trolleri

I går kväll fick jag chansen att se sista föreställningen av Trollflöjten på Göteborgsoperan. Det är så sällan jag får tillfälle att gå på opera, så förväntningarna var i taket, men jag blev litet besviken.

Fantastiska sångare (Karolina Andersons Nattens Drottning!), underbart lekfullt och dramatiskt musciserande från orkestern, ovanligt bra skådespeleri för att vara opera (Marcus Schwartz’ Papageno!) och Trollflöjten är ju best of the best, essensen av Mozarts espri och skicklighet – men jag kände mig inte förtrollad. Jag tyckte inte om scenografin, trots kreativ ljussättning och snurrande på vridscener. Det var för tjusigt, inga häpnadsväckande eller burleska effekter. Det blir enformigt med samma ganska tråkiga dekor genom hela operan. Jag vill att Trollflöjten ska vara fyrverkeri, trolleri, fantasteri och fyllt av poesi.

Enstaka scener var bra, mycket bra, framförallt på grund av kombinationen av skicklig gestaltning och ljuvlig sång: När Papageno och Papagena var på scen lyfte stämningen – det var roligt. Ballettens fåglar var hur bra som helst, och kören, vilken klang! Aldrig tidigare har jag sett Nattens drottnings aria göras så att man faktiskt förstår vad hon sjunger om – det var glänsande, säkert, nyanserat!

Självfallet är rätt jag rätt nöjd andå; operakvoten är påfylld. – Nu ska jag ut på museirunda.

PS:  GP har en artikel av Lisbeth Larsson om ”Ett eget rum”. Det ska studeras under nästa fikapaus!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s