comments 3

Det svenska

Att lägga ut svenska flaggan som bakgrund krävde en del fundering. (Jag tog ner den igen på kvällen 6/6) Jag har aldrig firat 6 juni, är internationalist, närmast antinationalist. Egentligen tycker jag inte att det finns någon ”sund” nationalism. Det innebär alltid ett uteslutande av ”det utländska” att betona ”det svenska”. Och vad är svenskt mer än flaggan?

Det vackra landskapet, naturen? Det går utan vidare att hitta likadana landskapsvyer i Finland, Polen eller Danmark beroende på var i landet man befinner sig. Historien – vilken historia? Karl XII:s eller August Palms? Ingen av dem var särskilt svensk. RFSU som representant för vår öppna syn på sexualitet? (som en gång i tiden kallades ”den svenska synden”) Justitieombudsmannen, rättssamhällets försvarare? Grundlagen? Hur mycket är den värd nu när vi är EU-medlemmar? De kokta kräftorna som ofta är turkiska eller julskinkan? Fredliga Sverige? En gång var jag stolt över att bo i ett land som inte hade varit i krig på 200 år – nu är Sverige ett krigförande land. Och i Malmö står en massmördare inför rätta. Det börjar bli lika våldsamt här som överallt. Språket och litteraturen? Alla har sitt språk och sin litteratur, det svenska är väl knappast bättre än något annat.

Jamen yttrandefriheten då? Knappast en svensk uppfinning men, OK, den är jämförelsevis väl försvarad i vårt land, i alla fall, Offentlighetsprincipen, som däremot är en svensk uppfinning? (eller är den nordisk?) I detta kanske det finns något som kan vara värt att fira.

Föräldrapengen, daghemmen och P-pillren? När jag var ung på 70-talet tyckte jag att det var något svenskt att vara stolt över att inga unga kvinnor behövde bli desperata för att de blev gravida, att alla barn fick vara välkomna. Att alla kvinnor fick möjlighet att förena yrkesliv med familj och att vi fick tillgång till det offentliga livet. Efter en sen start – först 1921 fick svenska kvinnor rösta för första gången – blev Sverige under 50-60-70-talen ett föregångsland för kvinnors rättigheter. Värt att fira och att försvara.

När jag var till sjöss hörde jag uttrycket ”Den enda plats jag vill se en svensk flagga är i aktern på en båt – men där är den en prydnad!” Varför – jo för att den svenska flaggan representerade hyfsade löner och drägliga arbetsvillkor för sjömännen. Jämför man internationellt så jovisst – den svenska arbetarrörelsen, som gett oss ett av världens mest jämlika länder kan man vara stolt över.

Så alltså firar jag yttrandefriheten, rösträtten, jämställdheten och jämlikheten idag!
Biskop Tomas frihetsvisa från 1439:

Annonser

3 Comments

  1. Ett mycket bra inlägg- jag har själv mycket svårt för nationaldagar och flaggviftande (var helst det vara må) och parader (fast sådana har man väl mest i USA). Yttrandefriheten vill jag däremot fira och vara tacksam för. Leve den och – och Frihetssången är en utmärkt illustration.

    Gilla

  2. johan

    Inlägget är gammalt min inte mindre aktuellt idag. ”Nationalism” är en term som smutsats ned av .. i brist på bättre uttryck; mentala-kalhyggen. Att ha en stark känsla för sitt hemland, som patriot, behöver du inte se ned på dina medmänniskor runt om på jorden men inse att vi måste se till vårt eget (likväl som att ägna oss åt bistånd). Sverige är ett vackert land, inte bara naturen. Det som skrämmer mig mest är detta eviga jämförande ”vi har det så bra för..”, ja vi har det bra, men Sverige har också potentialen att ha det bättre.

    Vår ”fria vård” är ett skämt, inte jämfört med andra länder men mot vad vi borde kunna prestera.

    Vår ”yttrandefrihet” är begränsad till att yttra de åsikter lagrådet fastslagit inte strider mot majoritetens åsikter, går du utanför det så kan du dömas till böter och i värsta fall fängelse, samma gäller tryckfrihetsförordningen; skriv fel saker offentligt och det blir domstol.

    I Sverige är vi kollektivt så rädda för att stöta oss med en minoritet att vi hellre diskriminerar viljan hos majoriteten.
    Rösträtten, ja den var bra tills det kom fram i valet 2010 att vissa valsedlar som var ”fel” helt sonika kasserades av rösträknarna (hände i ett fåtal distrikt men illa nog)
    I texten Frihetssången du själv valt att tag med ber jag dig begrunda tredje versen; ” .. våga både hals och hand att frälsa dina fäders land .. ”
    Är det inte konstigt att enda gången det är ok att heja på Sverige är i Sport och Eurovision?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s