Å, olyckliga Troja!
Du gjorde inget men förgås och lider ont.
Kypris gåva – min person – gav
mycket blod och många tårar.
Plåga följde tårar, tårar följde plåga.
Mödrar miste sina barn
jungfrur klippte av sitt hår
i sorgen över dem som dog
vid Skamandros vågor.
Och Greklad skrek, skrek och skrek,
skrek i högljudd klagan,
lade händerna på huvudet,
rev med sina naglars bett
sin släta kindhy mordiskt blodröd.

Ur Helena av Euripides. Dramat spelades första gången 412 fKr vid Dionysios festivalen i Athen. Det Pelopponesiska kriget pågick och den olyckliga krigskampanjen till Sicilien där Athen gjorde enorma förluster hade precis avslutats.
Det är Helena som ger luft åt sin förtvivlan över Trojanska kriget som man sa att hon var orsak till. Man kan tänka sig att de athenska åhörarna blev djupt gripna, det är scener som de själva genomlidit.
(Kypris  = Afrodite som lovade bort Helena till Paris från Troja. Skamandros= flod i Troja)

Dramat finns i översättning av Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson, Ellerströms 1996.