comment 1

Provocerande

Påminner inte bloggandet allra mest om den där sortens samtal som tonårsflickor dagligen har i telefon – tonårspojkar kanske också, men mera typiskt flickor – där de med skoningslös detaljrikedom rabblar upp för varandra vad de varit med om under de senaste timmarna, utan att egentligen lyssna på varandra? Detta utbyte av trivialiteter upprättar ett symbiotiskt tillstånd, vilket är vad det hela går ut på – inte att tala till väninan som ett autonomt subjekt, inte att låta Jag och Du mötas i det mänskliga samtalet. Det bloggaren  eftersträvar är på liknande sätt en symbios med sin publik. Publiken skall vara som ens kompisar i tonåren.

Skriver Horace Engdahl i Cigaretten efteråt under rubriken Reaktionära betraktelser – och jag går naturligtvis i fällan och blir omedelbart j-igt provocerad. Senare i texten jämför HE tonårsflickorna och bloggarna med Montaigne. Och det är naturligtvis inte alls rättvist.

Nå, nu tror jag inte att HE med sin text avser att nedvärdera vare sig tonårsflickpratet eller bloggandet. Han gör en iakttagelse: Bloggandet/telefonbabblet är monologer inte Samtal (med stort S!). Ibland kan det nog stämma att man babblar/bloggar för att synas och söka bekräftelse, befästa en gemenskap. Inte för att man verkligen har något mycket angeläget att ventilera. Det är nog få av oss som har som mål att skriva som Montaigne.  Men än sen …. ?

Jag vill inte skriva som om jag stod i en talarstol. Jag skriver först och främst för att det hjälper mig att reda ut mina tankar och känslor inför texter som jag läser. Naturligtvis är det viktigt att veta att några därute läser vad jag skriver;  det är en del av drivkraften. Jag skulle dock önska att det fanns mer av meningsutbyte, jag saknar diskussion i bloggosfären. Vi är lite för hänsynsfulla och medhårsstrykande. Det är nog det som är den stora konsten — att skriva så att man inbjuder till diskussion. Det kan du i alla fall, Horace! ;-)

Till sist, HE lyssnar dåligt. Jag tror inte att han hör vad som egentligen sägs, han anar nog inte ett uns av allt som finns mellan orden i tonårsflickssamtal. Han kan inte koden för den sortens samtal.

PS: Cigaretten efteråt är intressant, roande och bra bussläsning. Man ska inte vara överens om allt – absolut inte.

Annonser

1 Comment so far

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s