comment 0

Skönhetens poet

Ur brev från John Keats till hans förläggare John Taylor den 27 februari 1818:

In Poetry I have a few Axioms, and you will see how far I am from their Centre. 1st I think Poetry should surprise by a fine excess and not by Singularity—it should strike the Reader as a wording of his own highest thoughts, and appear-almost a Remembrance—2nd Its touches of Beauty should never be half way therby making the reader breathless instead of content: the rise, the progress, the setting of imagery should like the Sun come natural natural too him—shine over him and set soberly although in magnificence leaving him in the Luxury of twilight—but it is easier to think what Poetry should be than to write it—and this leads me on to another axiom. That if Poetry comes not as naturally as the leaves to a tree it had better not come at all.

Ett program för en poet som skrev med alla sina sinnen och hela sin känsla. Han ville nå sina läsare, beröra, Keats satt definitivt inte i något elfenbenstorn. — ”Poesin ska framstå för läsaren nästan som om det var hans egna ord med ursprung i hans eget minne.”

Brevet avhandlar utgivningen av Endymion, ett stort sammanhållet diktverk; det anknyter till den antika myten om herden som i en dröm möter mångudinnan och förälskar sig i henne. Det måste ha varit en riktig kraftansamling att skriva den 4000 rader långa dikten men Keats var ödmjuk, han betraktade den som ett lärostycke. ”Jag är angelägen att få Endymion utgiven, så att jag kan glömma den och gå vidare.”

Endymions första rader är ofta citerade.

A thing of beauty is a joy for ever;
Its loveliness increaces; it will never
Pass into nothingness; but it will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams, and health, and quiet breathing.

*

Skönheten är till evig glädje
dess ljuvlighet förmeras; den vittrar aldrig
till intet, men kommer alltid ge oss
en skuggig plats för vila
för sköna drömmar, hälsa, rofylld andning.

Dikten börjar i ett arkaiskt landskap: träd, bäckar, herdar, får, ängar. Herdarna har samlats för att tillbe Pan. Endymion, den vackre herden, är i ett frånvarande sinnelag, han deltar inte i firandet. Hans syster Peonia tar med honom till en viloplats där han somnar. När han vaknar berättar han för systern om sin kärleksdröm om mångudinnan. Dikten slutar vemodigt — kärlek mellan dödlig och odödlig är omöjlig.

Den fick mycket dålig, elak och hånfull kritik. Keats var så långt före med sin enkelhet och direkthet.

För John Keats har skönheten inget ändamål, den bara finns. Skönheten måste inte förtjänas den är en nåd. Den kan ge oss ro och vila, harmoni, men också starka känslor, melankoli, längtan, passion och får oss att glömma livets eländighet. I Ode till en näktergal beskrivs hur den lilla grå fågeln och hans passionerade, nästan överjordiskt klingande sång  ger en skönhetsupplevelse så tät och intensiv att den gränsar till dödslängtan.

V
Jag ser ej blommorna omkring min fot,
Och inte rökelsen kring trädens grenar
Men som en mörkrets skänk jag tar emot
De ljuva dofter vårnatten förenar
av gräs och vildaplar och av de snår
Där hagtornet har hängt sin kronolin;
Bland fjolårslöven ses violer gro;
Majs förstfödda där står,
En myskros, fylld av klart och daggfriskt vin,
När kvällens flugsvärmar har funnit ro.
*

VI
Jag lyssnar sorgsen, aldrig kände jag
En sådan längtan efter dödens frid;
jag bönfaller: låt mina andetag
I luften uppgå bortom rum och tid;
Nej aldrig tycktes döden mera rik
Att låta nattens mörker bli mitt hem
Medan din själ omkring mig gör sig fri
I jublande musik!
Din sång ska bli ett ohört rekviem
Över den jord som jag ska vila i.


Skönheten, kärleken, döden — tre följeslagare. Ode till en näktergal har en starkt erotisk atmosfär. Fågels outtröttliga drillar är ju del i en parningsakt, de första stroferna utrycker längtan efter lust, njutning, glömska. Döden kan tolkas som en metafor för erotisk njutning.

Jag önskar mig ett vin, som många år
I jordens inre lagrats tills dess must
fått smak av blommors doft och Söderns vår …

Läs hela dikten! (Engelskt orginal med kommentarer)

Jag har här citerat Gunnar Hardings mästerliga översättning ur En katedral av färgat glas.

Nej - näktergalen har inte kommit ännu men vitsipporna ...

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s