comments 2

Chico Buarque, en sista gång

Han är värd en egen mässa. Speciellt som han blev litet illa behandlad i sist. Den här gången är både text och musik Chicos – dvs orginalet, (översättningen är min).

Construção (Konstruktion):

Han älskade den gången, som om det var den sista
Kysste kvinnan sin, som om hon var den sista
Och varje barn, som vore det det enda
Gick över gatan steg för steg, försiktigt
Klev upp i konstruktionen, som var han en maskin
Byggde på planet fyra starka väggar
Tegelsten vid tegelsten i en magisk form
Hans ögon skumma av cement och tårar
Satte sig att vila, som om det vore lördag
Åt ris med bönor, som vore han en prins
Drack och snyftade, som en som drunknar
Dansade och log, som om han hört musik
Och snubblade i luften, som om han vore full
Och svävade i luften, som vore han en fågel
Landade på marken och blev en slarvig hög
Blev kvar där mitt på trottoaren
Dog mot enkelriktat och trafiken stördes.

Han älskade den gången, som om det var den sista.
Kysste kvinnan sin, som om hon var den enda
Och varje barn, som var det det förlorade
Gick över gatan steg för steg så druckna
Klev upp i konstruktionen, som om den var stabil
Byggde på planet fyra magiska väggar
Tegelsten vid tegelsten i en logisk form
Hans ögon skumma av cement och trafik
Han satte sig att vila, som om han var en prins
Åt bönor och ris, som vore det det bästa
Drack och snyftade, som var han en maskin
Dansade och log, som om det var det nästa
Och snubblade i luften, som hörde han musik
Och svävade, som om det vore lördag
Landade på marken, som en blygsam hög
Blev kvar där, på de drunknades väg.
Dog mot enkelriktat, allmänheten stördes.

Han älskade den gången, som var han en maskin
Kysste kvinnan sin, som om hon vore logisk
Byggde på planet fyra slarviga väggar
Satte sig att vila, som vore han en fågel
Och svävade i luften, som om han var en prins
Slutade på marken blev en drucken hög
Dog mot enkelriktat och lördagen stördes.

För brödet som man äter, för golvet man sover på,
för tillåtelsen att födas och rätten att skratta.
För att man får andas, för att man får finnas,
Välsigne dig Gud

För gratisspriten som man måste svälja
för röken och olyckan, som man måste hosta
för byggnadsställningarna, som man ska ramla från
Välsigne dig Gud

För gråterskan, som hyllar oss och smädar oss
Och för flugorna, som kysser oss och täcker oss
och för den sista friden, som till sist räddar oss
Välsigne dig Gud

Det går naturligtvis inte att göra dikten rättvisa – den har en mycket exakt rytm och geniala rim. Portugisiskan har så vackra konjunktiver: ”fosse” = vore, ”ouvisse” = hörde.
Frågan är om inte den här versionen är ännu bättre:

På Macondo, guldgruva för bl.a.latinamerikansk litteratur, finns en presentation av Chico Buarque. En av hans romaner är översatt till svenska: Budapest, Tranan 2007.

Annonser

2 Comments

  1. Augusto Ramos

    Hej

    Du har rätt. Man kan inte göra rättvisa åt denna dikt. Den portugisiska språket har t.ex. sex tempus i konjunktiv och bara det gör det omöjligt en perfekt översättning mellan de två språken. För ge en hjälpande hand, har jag också gjorde en översättning av denna dikt. Vem vet om våra två översättningar tillsammans inte komma närmare vad Chico menade !?

    Om du vill kommentera detta eller något annat, skriv gärna till mig. Amigos nunca são de mais. :-)
    Kram
    Abraço
    Augusto

    KONSTRUKTION
    Han älskade den gången, som om det vore den sista,
    Kysste sin kvinnan, som hon vore den sista
    Och varje barn, som vore det det enda,
    Korsade gatan med sin blyga steg,
    Klev upp i konstruktionen, som han vore en maskin,
    Byggde på strukturen fyra solida (massiva) väggar,
    Tegelsten vid tegelsten i en magisk design,
    Hans ögon var skumma av cement och tår,
    Satte sig för att vila, som om det vore lördag,
    Åt ris med bönor, som han vore en prins,
    Drack och snyftade, som någon som drunknar,
    Dansade och skrattade, som om han hört musik
    Och snubblade i luften, som om han vore ett fyllo
    Och svävade i luften, som han vore en fågel
    Och landade på marken som ett fluffig paket,
    Våndades där mitt på trottoaren,
    Dog mot enkelriktat och trafiken stördes.

    Han älskade den gången, som om han vore den sista,
    Kysste sin kvinnan, som om hon var den enda
    Och varje barn, som var det det förlorade,
    Korsade gatan med sina berusad steg,
    Klev upp i konstruktionen, som om han var solid (massiv),
    Byggde på strukturen fyra magiska väggar,
    Tegelsten vid tegelsten i en logisk form,
    Hans ögon skumma av cement och trafik,
    Satte sig att vila, som om han var en prins,
    Åt ris med bönor, som vore det det bästa,
    Drack och snyftade, som var han en maskin,
    Dansade och skrattade, som om han var det nästa
    Och snubblade i luften, som hörde han musik
    Och svävade i luften, som om det vore lördag,
    Landade på marken, som en blygsam paket,
    Våndades där, på det berusad trottoaren,
    Dog mot enkelriktat och allmänheten stördes.

    Han älskade den gången, som var han en maskin,
    Kysste sin kvinnan, som om detta vore logisk,
    Byggde på strukturen fyra fluffiga väggar,
    Satte sig att vila, som vore han en fågel
    Och svävade i luften, som om han var en prins
    Och landade på marken, som ett berusad paket,
    Dog mot enkelriktat och lördagen stördes.

    För brödet som man äter, för golvet man sover på,
    för tillåtelsen (attesten) att födas och rätten (beviljan) att skratta
    För att jag får andas, för att jag får finnas,
    Välsigne dig Gud!

    För gratisspriten som man är tvungen att svälja,
    För röken – eländet som man måste hosta -,
    För byggnadsställningarna som man ska ramla från,
    Välsigne dig Gud!

    För gråterskan för att prisa och spotta på oss
    Och för flugorna som kysser och täcker oss
    Och för den sista friden som slutligen kommer att återlösa oss,
    Välsigne dig Gud!

    Gilla

    • Tack för din långa och utförliga kommentar! Jag känner mig väldigt smickrad över att du gjort dig mödan att reagera på mitt amatörmässiga översättningsförsök.

      Jag konstaterar att jag har gjort några direkta fel i min översättning beroende på att jag inte är så duktig på portugisiska. T.ex. ”fluffig” i stället för ”slarvig”, ”våndades” i stället för ”blev kvar”, det finns fler sådana misstag. Ibland har jag medvetet valt ett annat ord än du för att försöka få till rytmen.
      Det svåraste är ändå att åstadkomma en översättning som fångar den, som jag tycker, lätt absurda tonen i sången. Den har ett galghumoristiskt drag utan att brista i respekt för tragiken i byggjobbarens öde. Konjunktivformen ”vore” har en skriftspråksmässig, högtidlig ton som känns litet fel i sammanhanget. I talspråk ersätter man ju vanligen ”vore” med ”som om” + imperfektformen ”var”. Svenska språket blir mer och mer formfattigt.

      Chico Buarques sång förblir under alla omständigheter fantastisk!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s