kommentarer 2

Om att tappa bort (saker, minnen, …)

Den här lilla underfundiga villanellan verkar var skriven till mig speciellt – jag är känd i bekantskapskretsen som hon som tappar bort nycklar, handväskan, mobilen. Nu har också namn, slumpmässiga ord, vad jag gjorde nyss börjat försvinna …

Det finns en del av och om Elisabeth Bishop i handeln – men jag hittar ingen översättning (?)

One art

The art of losing isn’t hard to master;
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,

Lose something every day. Accept the fluster
of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mothers watch. And look! my last, or
next-to-last, of three beloved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.

— Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) a disaster.

Elizabeth Bishop 

2 kommentarer

  1. Vilken underbar dikt. Jag ska leta upp den – (hoppas att den finns i min Bishop-antologi!).(Annars införskaffar jag boken ögonaböj!)

    Gilla

    • Jo – jag läser den om och om igen – den är genialisk. Jag vet inte var den är publicerad, hittade den på nätet.

      Det ÄR värre att förlora en vän än en nyckelknippa!

      Gilla

Lämna ett svar till lustigkulle Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s