comments 4

Kvinnliga romantiker

Fanns det kvinnliga romantiska poeter? Med tanke på de manliga romantikernas (Stagnelius m. fl.) syn på Kvinnan som den högsta representanten för skönheten, hon som stod närmre naturen och därmed det ursprungligt gudomliga, hon som kunde inspirera poetgnistan, locka fram elden hos mannen, kan man tvivla. Det fanns inte mycket plats för henne som aktivt skrivande subjekt i den visionen.  Romantikerna satte kvinnan på piedestal. – Naturligtvis fanns hon, även om det verkar som om kvinnliga författare under romantiken främst skrev romaner, romantiska rysare – Systrarna Brontë, Mary Shelley, Clara Reeve, Anne Radcliffe, etc

I Sverige fanns Julia Nyberg, 1785-1854, alias Euphrosyne:

1.När aftonsolen faller
på Floras rosensky,
kring mina fönstergaller
jag ser en fjäril fly.
»Du lilla sammetsblomma»,
jag viskar rädd och lyss,
»ack, om du ville komma
med nöjets första kyss!»

9.
Vid aftonrodnans skimmer
fylls klara nektarbål’n;
man glädjesorl förnimmer
kring vida bröllopsgål’n.
Små systrarna de nicka
med vänlig bifallsmin,
och Flora själv ses dricka
min skål av daggens vin.

12.Men dunkla slöjan höljer
nu skog och hav och strand;
då jag min brudgum följer
till Amors gömda land.
Vad sälla drömmars skara,
hur ljuv min framtid ler!
Dock — ho kan väl förklara,
vad endast natten ser?

Ur Jungfrun i det gröna. En alldeles förtjusande idyllisk dikt och ljuvlig bild av en nordisk sommarnatt, men man saknar svärtan och dramatiken hos hennes manliga kollegor. Jungfrun är alltså trädgårdsväxten Nigella damascena, jag kan inte låta bli att associera till Elsa Beskows trädgårdstäppa. Naturen är på det näpnaste sätt besjälad. Läs om henne i Anteckningar om svenska qvinnor av Wilhelmina Stålberg, 1864:

***

Jag hittade Charlotte Turner Smith, romantisk poet i England under sent 1700-tal, i Wikipedia och greps av hennes ovanligt tunga livsöde, det var fruktansvärt tragiskt. Hon hade ”god” bakgrund, fick uppfostran som överklassflicka men blev av en okänslig far tidigt bortgift med en våldsam och slösaktig karl, Benjamin Smith. Hon fick tolv barn med honom; bara nio av dem levde till vuxen ålder. När hon tvingades att sitta i gäldstuga tillsammans med mannen skrev hon sin första diktsamling, Elegiac Sonnets. Den blev en framgång, hon kunde betala sin mans skulder och hjälpa honom ut. Så småningom lämnade hon denne hemske karl och försörjde sig och sin stora familj med sin penna. Hon skrev 10 romaner, 4 diktsamlingar och fyra barnböcker. Hon hade först stora framgångar, fick lovord av både Worldsworth och Coleridge,  men glömdes senare bort och dog i armod 1809. Hon har på senare tid ”återfunnits” och räknas idag till de stora romantiska poeterna. Vem översätter?

Det finns tre YouTubefilmer där Prof. Jacqueline Labbe berättar om Charlotte Turner Smith. Lyssna – hon var en mycket intressant författare.

Film1 *** Film2 *** Film3

TO AN OLD TREE.

WHERE thy broad branches brave the bitter North,
Like rugged, indigent, unheeded, worth,
Lo! Vegetation’s guardian hands emboss
Each giant limb with fronds of studded moss,
That clothes the bark in many a fringed fold
Begemm’d with scarlet shields, and cups of gold,
Which, to the wildest winds their webs oppose,
And mock the arrowy sleet, or weltering snows.
–But to the warmer West the woodbine fair
With tassels that perfumed the summer air,
The mantling clematis, whose feathery bowers
Waved in festoons with nightshade’s purple flowers,
The silver weed, whose corded fillets wove
Round thy pale rind, even as deceitful love
Of mercenary beauty would engage
The dotard fondness of decrepit age;
All these, that during summer’s halcyon days
With their green canopies conceal’d thy sprays,
Are gone for ever; or disfigured, trail
Their sallow relicts in the autumnal gale;
Or o’er thy roots, in faded fragments toss’d,
But tell of happier hours, and sweetness lost!
–Thus in Fate’s trying hour, when furious storms
Strip social life of Pleasure’s fragile forms,
And awful Justice , as his rightful prey
Tears Luxury’s silk, and jewel’d robe, away,
While reads Adversity her lesson stern,
And Fortune’s minions tremble as they learn;
The crowds around her gilded car that hung,
Bent the lithe knee, and troul’d the honey’d tongue,
Desponding fall, or fly in pale despair;
And Scorn alone remembers that they were.
Not so Integrity ; unchanged he lives
In the rude armour conscious Honour gives,
And dares with hardy front the troubled sky,
In Honesty’s uninjured panoply.
Ne’er on Prosperity’s enfeebling bed
Or rosy pillows, he reposed his head,

But given to useful arts, his ardent mind
Has sought the general welfare of mankind;
To mitigate their ills his greatest bliss,
While studying them , has taught him what he is ;
He , when the human tempest rages worst,
And the earth shudders as the thunders burst,
Firm, as thy northern branch, is rooted fast,
And if he can’t avert , endures the blast.

Läs mer av Charlotte Smith!

Annonser

4 Comments

  1. Så roligt att lära sig om nya kvinnliga poeter just på Internationella Kvinnodagen. Tack! Och glad kvinnodag!

    Gilla

  2. ”Charlotte Turner Smith” – har jag hört talas om tidigare, det skadar inte att fler får veta om hennes författarskap.

    Gilla

  3. Pingback: Sonettister | Stänk och flikar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s